Vi var många som tappade hakan när Dagens Nyheter nyligen presenterade en kartläggning som visar att det är unga män med invandrarbakgrund som står bakom vågen av brutala skjutningar. Ledarsidan proklamerade; var inte rädda för fakta! Inte med en rad erkändes att studien är en positionsflyttning av landets största morgontidning, inte heller att man gått hårt åt oss som efterlyst kunskap om kriminella för att stävja brott.
I slutet av förra året gav DN till exempel författaren Mattias Hagberg uppdraget att åsiktsregistrera borgerliga skribenter i sociala medier. ”När jag till slut lämnar bubblan på nätet är det med ett bestämt intryck. Debattörerna uppehåller sig ständigt vid kopplingen mellan invandrare och kriminalitet.”
Jag var en av dem som brunmålades offentligt, men jag vill ändå applådera DN:s omsvängning från agendasättande till konsekvensneutral journalistik. Att beröringsskräcken kring brott, invandring och samhällsklass släpper är brådskande. Det handlar ytterst om att rädda liv. Den stora majoriteten av gärningsmännen har rötter i Mellanöstern och Afrika enligt DN:s studie. Kartläggningen visar att de flesta av offren, både dödade och skadade, har liknande bakgrund.
Det sorgliga är att detta inte är ny kunskap. För hela sju år sedan överlämnade Carin Götblad, Stockholms dåvarande länspolismästare, statliga utredningen ”Kriminella grupperingar – motverka rekrytering och underlätta avhopp” till dåvarande moderata justitieministern. Utredningen varnade att runt 5 000 pojkar och unga män i landets mest utsatta bostadsområden var på väg att rekryteras av kriminella nätverk. Länspolismästaren underströk att skola, socialtjänst och polis måste rustas.
Man kan tycka att 5 000 unga människor med en mörk framtid vore skäl för våra folkvalda att öppna sina hjärtan. Men Beatrice Ask och allianskollegorna genomdrev inte handlingskraftig politik för att hjälpa dem och skapa ett tryggare samhälle för alla. Hur många tusen nya pojkar som är på väg att snärjas av organiserad brottslighet vet vi inte. Vi vet däremot att förutsättningarna att vända utvecklingen är långt sämre än när Carin Götblad presenterade sin utredning.
Orosanmälningar om barn som misstänks fara illa hopar sig på socialkontoren. En forskningsrapport av Tore Svendsen, verksam vid Socialhögskolan i Stockholm, avslöjar att för sex år sedan fick drygt 70 procent av de barn som utretts av socialtjänsten i Stockholm hjälp. 2015 var det endast en fjärdedel. Parallellt har andelen fall per socialsekreterare fördubblats, från 11 till 21. Så här ser det ut runt om i Sverige.
Över 300 000 ärenden om anhöriginvandring väntas de närmsta åren kalkylerar Migrationsverket. Kommunerna är överansträngda och hur ekvationen ska gå ihop är höljd i politiskt dunkel utan ledarskap. För sju år sedan konstaterade Carin Götblad på DN debatt: ”En slutsats blir att ju fler pojkar och unga män som lever i utanförskap, desto större och mer aktiva kommer morgondagens kriminella grupperingar att vara.”
Faktabaserad journalistik som osminkat rapporterar från verkligheten behövs mer än någonsin.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.