Ja tack till snabbspår till goda arbetsförhållanden

“Stockholms sjukvård, men även hela landets, är i stort behov av fler sjuksköterskor. Ett snabbspår för undersköterskor att bli sjuksköterskor är därför ett förslag som regeringen skyndsamt måste titta på” sa stockholmsmoderaten Irene Svenonius till tidningen Mitt i den 9 november. Och jag håller med henne om det akuta behovet av sjuksköterskor.

Dessutom är det inte mer än rätt att vi tar tillvara undersköterskornas spetskompetens inom omvårdnad och förenklar för dem att vidareutbilda sig. Trots det är Svenonius förslag åt skogen.

För det första är inte undersköterska en sämre variant av sjuksköterska. Vi klarar oss inte utan undersköterskor. Denna vår tystaste och sämst betalda personalgrupp, som inte går ihop i upprop eftersom de ständigt matas med budskapet om deras utbytbarhet, står för ett stort kunnande och deras patientnära arbete är ovärderligt. Om vi lite kvickt utbildar våra undersköterskor till sjuksköterskor får vi akut brist på undersköterskor. Yrket kräver förvisso endast gymnasieutbildning men det betyder inte att vem som helst klarar av jobbet. Det krävs både personlig fallenhet, erfarenhet och yrkesskicklighet.

Undersköterskorna har en medellön strax över 24 tusen kronor. Löneutvecklingen är dålig och många arbetar deltid. Det vore betydligt vettigare för sjukvården som helhet att värna och stärka undersköterskorna genom uppskattning, lön och fortbildning. Där kan tillgodoräknande vid sjuksköterskestudier mycket väl vara en del, men inte med syftet att lösa behovet av sjuksköterskor.

För det andra så har vi tveklöst behov av fler sjuksköterskor, men det finns ingen brist på sjuksköterskor. De vi har vill jobba med annat. År 2014 arbetade 8 procent av alla sjuksköterskeutbildade inom andra yrken. I februari 2017 handlade det om nästan 9 000 personer, enligt en rapport från SCB. Och sedan dess har uppsägningarna eskalerat.

Dessutom har man redan ökat antalet utbildningsplatser i sjuksköterskeutbildningen och specialistsjuksköterskeutbildningen med 5 550 under åren 2015–2018. Inte heller den åtgärden förmår täcka behoven.

Det borde vara betydligt enklare för vårdarbetsgivarna att göra sjuksköterskeyrket mer attraktivt så att personalen stannar kvar. Dyrare, visst, men vad kostar inte massutbildningar och ständiga nyrekryteringar och inskolningar? Vad kostar inte den kompetens och erfarenhet som blöder ur organisationerna med varje uppsagd sjuksköterska?

Är det då orimliga krav som sjuksköterskorna ställer? Enligt SCB är de viktigaste faktorerna högre lön, större möjlighet att styra över arbetssituationen och rimligare arbetsbelastning i förhållande till arbetstid.

Inte precis Nobelprisupptäckter. Även de politiker utan utbildning som blev invalda i beslutande församlingar på ett bananskal borde begripa. Snabbspår ja, om spåret består av att genast införa goda arbetsförhållanden. Snabbspår nej, om spåret som nu innebär kortsiktigt slit och släng med vårdens viktigaste resurs: personalen.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.