Istället för hiphop – lär om Sverige på nationaldagen

De som i år firar nationaldagen på Skansen där både nya och infödda svenskar är välkomna får ta del av ett rituellt firande som hyllar Sverige som land, med riksdagens talman och kungen närvarande, innan kvällen avslutas med ett tapto från Kungliga Slottet. Arrangörens budskap är att ”…vi har så mycket mer att fira än bara en dag och en flagga.

Såväl Nationaldagen som svenska flaggan står för och representerar det kanske finaste vi har tillsammans i vårt land: grundläggande värden som demokrati och rättvisa, yttrande- och tryckfrihet, fred och frihet. Nationaldagen är både en dag att fira och en dag för eftertanke/…/ utan våra grundläggande värden vore Sverige inte det land det är i dag. Vi firar oss själva och hela vårt land. Med flaggan i topp. Sverige är fantastiskt.”

De som firar nationaldagen i Spånga-Tensta, blott två mil från Skansen, får istället delta i en Gäcda. Vad gäcda är? Det är slang för fest. På gäcdan kan man fira nationaldagen med cirkus, boxning (!), fotboll, koreansk mat, somalisk musik, hiphop och Capoeira. Två mils avstånd, två vitt skilda världar.

Nationaldagar är officiella högtidsdagar då en nations eller stats tillkomst, historia och arv firas. Firandet i Spånga-Tensta framstår mer som ett mångkulturellt jippo än ett nationaldagsfirande. Det sätter emellertid fingret på något väsentligt; nämligen en bristande identifikation med Sverige, dess historia och det svenska samhället för många som bor där.

Kopplingen mellan somalisk musik, hiphop, koreansk mat och firandet av Sverige ter sig milt sagt ologisk. Nationaldagsfirarna i Spånga-Tensta riskerar att fjärma sig ännu mer från den stora svenska gemenskapen som nya svenskar behöver tillhöra i stället för att gräva sig ännu djupare ner i segregationens grav.

Vore det inte mer smakfullt och ändamålsenligt om arrangörerna i stället för boxning och hiphop ordnade ett tal om landets historia och berättade hur och varför det blivit det fantastiska land som det är – det vill säga just det land som lockade hit och sedan charmade många av oss med utländsk härkomst?

De som hyllar firandet i Spånga-Tensta, och ser det som ett tecken på variation eller mångfald, får här en delförklaring till varför människor som bott i Sverige i flera år, eller decennier, fortfarande inte är integrerade i det svenska samhället. När svenskheten inte framhålls, när den kanske behövs som mest, är det många som inte lär sig om de värden och det arv som är förknippat med den.

Ett högtidligt firande löser inte alla (integrations-) problem, men det fyller en symboliskt viktig funktion som en påminnelse om vad Sverige är och som en inbjudan till landet.

Det blir ett ypperligt tillfälle att öka motivationen hos dem som av olika skäl inte känner sig som en del av vår stora svenska gemenskap, att betrakta den som något eftersträvansvärt och något att vilja ingå i.

Sen, när vi väl är i mål, kan vi dansa till somalisk musik och boxas med munnarna fulla av koreansk mat.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.