Krönika
Invandring
4 september 2019 kl 05:15

Invandringen är en gravitationskraft i svensk politik

Invandringens ”gravitationskraft” växer ständigt och påverkar numera så många frågor – kriminalitet, ekonomi, kultur, demografi – att det blir snart sagt omöjligt att byta ämne eller återvända till gamla och mer bekväma politiska konfliktlinjer.

Vår statsminister gick nyligen ut och kopplade problemen med alla skjutningar i Sveriges utsatta områden till festknarkandet hos, tja, invånarna i flottare områden. Uttalandet kändes som ett eko från ett lite mer okomplicerat politiskt landskap. Det är vi, hederligt folk, mot ”de rika”, ”överklassen”, ”borgarna” – eller vad man nu väljer att kalla den andra sidan i den gamla hederliga politiska konflikt, som många nog längtar tillbaka till.

Det är tveksamt om utspelet fick den respons som Löfven och socialdemokratin hade hoppats på. Det mesta av retoriken från svunna tider verkar ha tappat mycket av sin udd, och detta kändes inte som något undantag. 

Det finns en dynamik i svensk politik som stärkes med tiden. En dynamik som gör den här sortens försök att återvända till enklare konfliktlinjer (och ducka den stora elefanten i rummet) mer och mer hopplösa.

Låt mig illustrera problemet med enkel siffra! Visste ni att det idag kostar mer än hundrafemtiotusen kronor att skicka ett enda kilo gods ut i omloppsbana runt jorden? Många av oss har nog någon gång ställt frågan varför vi inte bara kan skicka ut exempelvis radioaktivt avfall i rymden, där det inte gör någon skada. Vore inte det smidigare än att försöka lagra det i tiotusentals år här på jorden? Svaret är lika enkelt som det är tråkigt: gravitationskraften. Det är riktigt svårt att undkomma jordens dragningskraft, och även med all vår teknologi förblir det en massiv och kostsam uppgift.

Samma dynamik existerar i politiken. Den som inte vill prata om invandring (och den kategorin inkluderar en hel del krönikörer, kan jag lova!) behöver, likt den som vill skicka turister ut i omloppsbana, lägga ner allt mer kraft på att klara det i takt med att invandringens ”gravitationskraft” växer. Den påverkar numera så många frågor – kriminalitet, ekonomi, kultur, demografi – att det blir allt svårare att inte tala om den.

”Men talar vi inte hela tiden om invandring?”, frågar du dig.

Detta är självklart sant. Detta är inte en önskan eller uppmaning om att folk borde prata om invandringen mer. Jag gör bara en enkel – och ganska tragisk – observation: över tid måste alla som vill prata om andra saker övervinna ett allt hårdare tryck åt andra hållet.

Därmed inte sagt att det inte finns annat att prata om. Men gravitationskraften drar ner dig, oavsett om vad du tycker om den och oavsett hur tråkigt det är att sitta fast med fötterna på marken.

Det är omöjligt att inte sympatisera med partiernas försök att ta sig ut i omloppsbana, fria från denna hämsko. Varför skulle politiker inte hellre vilja prata om det de är bra på, eller det de verkligen är intresserade av, istället för att konstant behöva återvända till denna ständigt ältade fråga? Men, vare sig vår sympati eller våra önskemål ändrar den politiska verkligheten: så länge invandringsfrågan tillåts samla på sig så mycket massa som den har idag, så kommer alla försök att byta ämne eller återvända till andra, mer bekväma konfliktlinjer, förr eller senare att dras tillbaka ner på jorden igen.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.