Yttrandefrihet

Inte lika lätt att "fula ut" åsiktsmotståndare längre

På flera olika områden i samhällsdebatten har det hittills varit lätt att "fula ut" den som ansetts ha fel värdegrund, men nu faller dylika försök platt och de som far ut med anklagelser om rasism krävs på rimliga argument. En förändring anas i luften. 

Grannarna missade marknaden med någon månad. Den lilla sockerlådan de byggde på spekulation ligger osåld på Hemnet sedan flera veckor. Det hjälpte inte ens att sänka priset med en miljon. 

Nu annonseras inga fler visningshelger. Härom dagen blåste till salu-skylten omkull och har legat där sedan dess.

Det har inte varit någon stor skräll, bara som en liten skälvning i luften. Plötsligt kliver spekulanterna in på visningarna i strumplästen med en helt annan självsäkerhet. Hur mår föreningen egentligen? Finns det verkligen bra skolor i området?

Något liknande händer i samhällsdebatten.

Roger Mogert, kulturborgarråd (S) i Stockholm, valde i oktober att väcka liv i debatten om stök på biblioteken (SvD 11/10). Han tog självmant upp frågan på nytt i en artikel, där han tog parti för stökiga ungdomar och stämplade oss som varnat för problemen som ”främlingsfientliga”.

Mogert skrev med andra ord enligt en mall som var vanlig bara för något år sedan. För inte alls länge sedan hade det inte spelat någon roll att Mogert som kulturborgarråd själv är ytterst ansvarig för trakasserierna mot biblioteken i Stockholm. Han hade haft en svans av anhängare som hade skickat runt hans anklagelser i sociala medier på ett sätt som hade varit obehagligt och svårt att värja sig mot. 

Men att döma av de reaktioner jag fick när jag bemötte honom – jag har aldrig fått så många meddelanden i mitt liv, jag blir numera stoppad på stan och tackad av främlingar – begick Mogert ett misstag när han gick ut så aggressivt. Jag fick bilden av en mobbare som vräker ur sig elakheter och förväntar sig medhåll och hånskratt, men som vänder sig om och upptäcker att han är ensam. 

Att försvara hotfulla bibliotek och anklaga meningsmotståndare för rasism var en felbedömning, som det där huset byggt på spekulation för en annan bostadsmarknad.

Likadant i en debatt i Studio Ett i förra veckan, där Ivar Arpi, ledarskribent i SvD, mötte Fredrik Bondestam från Sekretariatet för Genusforskning (8/11). Bondestam arbetar med så kallad ”genusintegrering” på svenska universitet, det vill säga att genusteorier ska genomsyra all undervisning. När Arpi läste upp en passage ur Bondestams egen avhandling – med kodord om sådant som vithet och strukturellt våldsutövande – hade Bondestam svårt att svara. För inte länge sedan skulle idéer av det slaget ner i halsen på oss alla som ett led i något ”värdegrundsarbete”. Nu är sådant en belastning. 

I svensk offentlighet har förmodligen ingen arbetat lika metodiskt som Aftonbladets ledarsida med karaktärsangrepp och rasistanklagelser för att fula ut dem som ansetts ha fel värdegrund. Men sidan är skakad inte bara av #metoo, utan också av regeringens omsvängning i migrationsfrågan. Åsikter som med frenesi stämplades som främlingsfientliga för några år sedan är i dag S-politik. Och tidningen har varit partitrogen. Den som tvivlar på att sidan fått legitimitetsproblem kan läsa kommentarerna efter så gott som varje uppdatering tidningens ledarskribenter gör i sociala medier. 

Ingen stor skräll, men en förändring i luften. 

 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.