Värderingar

Ingen värdegrund i världen stoppar en idiot

”Jag möter varje människa med förståelse och respekt”, ”Jag har stort engagemang och mod att påverka”, och ”Jag använder min kreativitet för att skapa förbättringar”. Det är Malmös värdegrund. Jag skojar inte. Och det lades åtskilliga arbetstimmar och konsultarvoden på detta. Det liksom allt annat värdegrundsarbete är slöseri med skattemedel, tid, och tålamod.

Gästkrönika

Få ord fyller en tjänsteperson, anställd, eller chef med så mycket fasa som ”utökat värdegrundsarbete”. Alla som varit med förr vet vad det innebär av onödiga möten, missade deadlines, och i värsta fall gruppövningar med eller utan ärtpåsar. För politiker kan det dock vara ett svar på hur man ska gå vidare efter någon skandal eller journalistiskt avslöjande.

”Vi ska arbeta med vår värdegrund”, säger man. Och så har man liksom löst problemet.

Har chefen tafsat på praktikanten? Utöka värdegrundsarbetet. Har en medarbetare bundit en brukare på ett gruppboende? Utöka värdegrundsarbetet. Har en rektor frågat en nioåring om hon dansade för killarna innan hon ofredades av dem? Just det! Utöka värdegrundsarbetet.

Jag är, som ni förstår, försiktigt skeptisk till värdegrundsarbete. Och det av tre skäl. För det första så kommer inget värdegrundsarbete i världen få idioter att sluta vara idioter. Du kan ha kastat hur många ärtpåsar som helst till dina medarbetare och pratat om hur just du arbetar med mänskliga rättigheter i din vardag men när du ställs inför ett akut moraliskt dilemma kommer du ändå inte att agera efter den tillsammans med konsulter och arbetslaget framtagna värdegrunden. Du kommer att agera i enlighet med dina egna värderingar. Och de ändras inte av ett dokument.

För det andra så är det uppenbart att det inte finns någon tydlig bild av vad en värdegrund är.  Wikipedia, en för övrigt underskattad kunskapskälla, pratar om gemensamma kollektiva värderingar, men om man tittar på det praktiska genomförandet så verkar det mer handla om, i bästa fall, en uppsättning regler som helt enkelt ska följas.

Till exempel har min dotters skola en värdegrund. Den innehåller värderingen att ”vi har inte mössor på oss inomhus”. Förutom att det är en dålig regel så kan det knappast vara en grundläggande värdering. Det är en regel. Regler är rimligen sådant man kan härleda ur värdegrunden och inte själva värdegrunden. För om regeln är grunden så kommer regelsamlingen snabbt behöva växa till oändlighet.

Vad gör man till exempel om någon bär en bandana inomhus? Faller den under mössdirektivet? Malmö stads värdegrund är ännu mer bisarr - och verkligen inget man kan härleda mössförbud ifrån. Smaka på detta: ”Jag möter varje människa med förståelse och respekt”, ”Jag har stort engagemang och mod att påverka”, och ”Jag använder min kreativitet för att skapa förbättringar”.

Det är Malmös värdegrund. Jag skojar inte. De tre meningarna är värdegrunden. Det lades åtskilliga arbetstimmar och konsultarvoden på detta. Och vi köpte även in godis med värdeord för 300 000 kronor och det Malmö stad fick ut av det är de där tre meningarna som inte ens är regler. Möjligen beskriver de någon form av extremt löst hållen dygdetik, men det är ytterst tveksamt.

För det tredje så är nästan all tid som används för att ta fram en värdegrund fullständigt bortkastad. Den tiden hade kunnat användas till ordinarie arbetsuppgifter. Eller, om man är orsaken till att politiken behövde besluta om det utökade värdegrundsarbetet; att söka nytt jobb.

Vi har en värdegrund i Sverige. Den kallas lagen. Under den finns tolkningar och Socialstyrelsens rättsliga råd. Vi ska såklart ha regler på våra arbetsplatser, men att ta fram en värdegrund som i bästa fall bara upprepar regler på ett högtravande språk eller, i värsta fall, är såpass meningslös att vad som helst kan läsas in i den är bara slöseri med skattemedel, tid, och tålamod.

Våga vägra värdegrundsarbete.

 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.