Personuppgifter

Identitetsfusket är svindlande

En promemoria från Skatteverket avslöjar att läget när det kommer till identitetssvindlerier är förskräckande – systemet saknar immunförsvar. Skatteverkets vilja att stävja oredan är dock stor – arbetet trappas upp och rutiner skärps. Nu måste fler myndigheter följa efter. 

Frågan om myndigheternas inställning till identitetsuppgifter, inte minst falska identiteter, har tidigare varit uppe för kritik i den här kolumnen. Lättsinnig kunde man gott kalla Folkbokföringen när den accepterade att uppenbart och välkänt falska identitetsuppgifter förblev okorrigerade i decennier innan den till slut ingrep efter att saken uppmärksammats här. Vi får de myndigheter vi förtjänar, var slutsatsen den gången. Ty myndigheternas handlingsvillighet bestäms ytterst inte bara av regler utan av våra förväntningar och de normer som sätts.

Men fäller man stränga omdömen måste man se till att vara rättvis. Lättsinnighet är en sida av saken, men till bilden hör att Skatteverket också bedriver ett aktivt arbete för att försöka stävja identitetssvindleriet. Ett resultat av det utredningsarbetet är en av de obehagligaste promemorior jag läst på länge. Den dök upp i somras precis före semestern och bar det föga kittlande namnet ”En analys av samordningsnummer för beskattningsändamål”. Under denna titel beskriver Skatteverket en hantering av identiteter (eller vad man nu ska kalla dem) som jag tagit del av med formligen uppspärrade ögon.

Samordningsnummer kan närmast jämföras med ett slags provisoriska personnummer som utfärdas för personer som inte är folkbokförda i Sverige men som ändå behöver kunna hanteras i de administrativa systemen, exempelvis för att kunna beskattas. Att kunna uppge ett samordningsnummer uppfattas ofta i samhället som ett ”bevis” på att personens identitet är styrkt och på riktigt. Det är ju självaste Skatteverket som utfärdat numret, Gud bevars!

Missuppfattningen kunde knappast vara större. Möjligheterna för bedragare att svindla till sig mängder med samordningsnummer för uppdiktade personer är häpnadsväckande stora. Dessa falska pappersidentiteter används sedan i stor skala till bedrägerier, som bilmålvakter och i liknande oärliga syften. Systemet skapades i en annan tid och situation än vår och saknar så att säga det nödvändiga immunförsvaret. Läget är förskräckande.

Allt handlar inte om regler. I rapporten kan man exempelvis läsa att: ”under analysarbetet har de kontakter vi haft med bland annat Arbetsförmedlingen signalerat att det finns en osäkerhet bland deras handläggare i hur identiteten säkras, samt att man inte känner sig bekväm med att ställa de frågor som krävs för att klarlägga en identitet.” Känner sig inte bekväm? Bekväm? Som sagt, myndigheternas handlingskapacitet i praktiken bestäms också av informella normer och faktorer.

Just därför är det hoppingivande att det här är ett utredningsarbete som Skatteverket faktiskt har drivit på eget initiativ. Skatteverket lägger förslag om regel- och rutinskärpningar, vidtar de åtgärder som är möjliga inom den egna myndigheten och markerar tydlig frustration över läget.

Det är Skatteverket självt som har den bästa möjligheten (och därmed det största ansvaret) att genomlysa sina bristande rutiner och slå larm om konsekvenserna. Läget är givetvis snarlikt inom en rad andra myndigheter. Det ansvaret tas inte per automatik. Igen: mycket hänger på inställning och informella faktorer på myndigheten.

Man kan bara hoppas på att Skatteverket inspirerar fler aktörer att sätta högsta fart.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.