Gästkrönika

I "Byen" ser man Sverige som en svikare

Efter omröstningarna i måndags om var EU:s läkemedelsmyndighet EMA skulle hamna har ett svensk-danskt ordkrig utbrutit. Danskarna är – med rätta – besvikna på att Sverige inte röstade på Köpenhamn efter att Stockholm ändå hade åkt ut. Den besvikelsen delar de med många skåningar på andra sidan sundet, skriver Ann-Sofie Dahl, i en gästkrönika. 

Gästkrönika

”Svenskarna har svikit!” Det var en rasande dansk utrikesminister som uttalade sig efter omröstningarna i måndags om placeringen av läkemedelsmyndigheten EMA efter Brexit.

I den omröstningen gick som bekant Köpenhamn vidare till den andra omgången, men slogs sen ut av Milano och Amsterdam i en tredje omgång som avgjordes med lottdragning som Amsterdam till slut vann. 

Stockholm åkte ut redan i första omgången. Och då hade man ju kunnat tänka sig att Sverige därefter skulle lagt sin röst på Köpenhamn, i ett utslag av normal solidaritet grannländer emellan. Men så tänkte man uppenbarligen inte i Stockholm, där regeringen lär ha föredragit att rösta på Milano som värdstad för EU-myndigheten. Vad nu poängen var med det från ett svenskt perspektiv.

På Köpenhamn röstade svenska regeringen i alla fall inte. Danskarna har nämligen koll på varifrån deras fem röster kom, och det var från två baltiska stater, Frankrike och Finland (som tydligen tar den nordiska gemenskapen mer ad notam). Men inte från Sverige.

Danskarna hade dock fått en föraning om vartåt det barkade redan under EU-toppmötet i Göteborg i förra veckan, när statsminister Lars Løkke Rasmussen försökte få till en deal med sin svenske kollega om att deras båda länder skulle rösta på varandra i en andra omgång. Men för den idén hade Stefan Löfven inte visat minsta intresse.

Nästan lika irriterad är stämningen på andra sidan Broen. De 900 arbetsplatser som hade följt av EMA hade ju gett goda arbetsmöjligheter även i Lund och Malmö, med bara tjugo minuters pendlingsväg över till Byen. Inte nog med att det inte gjorts minsta ansats att hjälpa ett nordiskt grannland - till råga på det struntar den svenska regeringen alltså i att försvara det egna landets intressen.  Det, kan man lugnt lita på, hade danskarna aldrig gjort.

I Skåne har S-regionrådet Henrik Fritzon – vars hustru för övrigt sitter i regeringen – försökt förklara de positiva effekterna av att EMA placeras i Köpenhamn, men konstaterat att Löfven & co bara har Stockholms bästa för ögonen.

”Bedrövligt”, suckar Katrin Stjernfeldt Jammeh, S-kommunstyrelseordförande i Malmö, om att regeringen missar en chans att ta tillvara svenska intressen i Skåne.

Att den ansvariga ministern, Ann Linde, kommer från Helsingborg har tydligen inte heller hjälpt det minsta för att stoppa det senaste i raden av svensk-danska krig som blossat upp under de senaste åren: när det öppna svenska hjärtat ledde till folkvandringar genom både Europa och Danmark, när den stängda gränsen orsakade kaos i Öresundsregionen, med PostNord och nu kring EMA.

I Stockholm verkar Köpenhamn mindre betraktas som en nordisk grannstad än som en rival och konkurrent – ta Arlanda mot Kastrup, till exempel. Och att det är olika ideologisk kulör på regeringarna i Sverige och Danmark underlättar inte dialogen. 

Det svenska agerandet kommer att få konsekvenser, har utrikesminister Anders Samuelsen – tillika partiledare för Liberal Alliance – nu förklarat. För EMA handlar inte om någon oskyldig Melodifestivalomröstning utan om business. Och är det något som handelsfolket tar på allra största allvar så är det just det.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.