Transportgate Hela debatten

Hur rättfärdigar man andra regler för samhällets elit?

En allvarlig regeringskris är avvärjd. Och de riktiga, kännbara konsekvenserna för de ansvariga lyser med sin frånvaro. Transportstyrelsens osäkra hantering av det svenska folkets personuppgifter har gjorts till en klassisk politisk kamp mellan blocken.

Krönika

Som läsaren lagt märke till har ”Transportgate” dominerat media den senaste veckan. Medias fokus började förvisso i Transportstyrelsens ovarsamma hantering av säkerhetsklassad information, men den frågan känns i dag nästan lite gammal - även om den på intet sätt är avgjord. Det som istället är i fokus är det gamla goda "politiska spelet” - vem kommer göra vad mot vem, och hur kommer detta att påverka blockpolitiken och opinionsmätningarna framöver?

Att ett nära förestående misstroendevotum – något som i princip aldrig hänt inom svensk politik – skulle kulminera i en diskussion om blockpolitik, om Alliansens splittring och om Socialdemokraternas kris var kanske väntat. Det är dock en diskussion som knappast är ny, och det ligger faktiskt något olyckligt i att den inte är det.

Stefan Löfven har med nöd och näppe lyckats undvika en regeringskris utan motstycke under 2000-talet. Även efter Ygemans och Johanssons avgång är problemen inte helt över för regeringen, och KU:s granskning kan ännu leda till att nya missförhållanden uppdagas.

Transportstyrelsens osäkra hantering av det svenska folkets personuppgifter har gjorts till en tämligen klassisk politisk kamp mellan blocken. En sådan kamp är tacksam för alla involverade: partiledarna kan komma med bestämda besked och sola sig i medieljuset, experterna kan bjudas in till tv-panelerna och damma av sina expertutlåtanden, och krönikörer - likt undertecknad - får en tacksam möjlighet att sätta mat på bordet. Jag är dock osäker på om det svenska folket kommer att tolka det som just skett på samma sätt.

Det som slår mig med den här affären är att inget egentligen har hänt, åtminstone  inte om vi talar i termer av riktiga, kännbara konsekvenser. Transportstyrelsens förra generaldirektör Maria Ågren fick punga ut mindre än en månadslön i böter för att ha gjort sig skyldig till brottet vårdslöshet med hemlig uppgift. Ygeman och Johansson har lämnat sina ministerposter, men båda har rätt till en fallskärm i miljonklassen som plåster på såren. Ygeman är för övrigt inte borta från politiken, utan kommer säkert att dyka upp i en ministär nära dig inom en ganska snar framtid. Alliansen slår på stora trumman över denna gigantiska skandal, men tog själv de första initiativen till den outsourcing av datahanteringen som skandalen kretsar kring. Politiken tar hand om sina egna.

På den tiden Kristdemokraterna var ett populistiskt parti talade den dåvarande partiledaren Göran Hägglund varmt om ”verklighetens folk”. Så vitt jag förstod saken levde detta mytomspunna folk i ett parallellt Sverige: ett Sverige helt utan fallskärmar i miljonklassen, där människor ändå fick sparken när de misskötte sig, där den som bröt mot lagen kanske till och med riskerade fängelse på kuppen. Om detta folk fortfarande existerar i Sverige år 2017 är risken tyvärr mycket hög att det känner sig allt mer främmande inför – och kanske bitter över – den politiska värld det dagligen läser om.

Först 2018  får vi reda på hur stor och hur allvarlig denna bitterhet är.

Handen på hjärtat: vem av oss kan egentligen förklara – än mindre rättfärdiga –  det faktum att det  i dag verkar gälla andra regler för människor på samhällets topp? Och, ännu viktigare: hur förklarar man något sådant för en väljare?

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.