Hur många Akilov har vi i våra fängelser?

I Frankrike finns redan en diskussion kring utbredd radikalisering bland intagna muslimer i kriminalvården. Sannolikt borde de risker detta medför även övervägas och diskuteras i Sverige. 

När Salah Abdeslam anlände till häktet i Paris möttes han av applåder av andra intagna. Då hade han planerat och deltagit i de attacker som dödade över 130 människor bland annat på Bataclan i Paris.

I dag sitter 350 terrordömda i franska fängelser. Ytterligare omkring tusen uppskattas vara ”radikaliserade”, men det finns en gråskala. I Paris fängelser är andelen praktiserande muslimer omkring 70 procent av de intagna, och bland många har de terrordömda ikonstatus. Fängelseimamen Yannis Warrach, verksam vid en högsäkerhetsanstalt i Normandie, har till exempel vittnat om att han som ickesalafistisk imam måste möta intagna i hemlighet för att de inte ska trakasseras av islamister.

Hur ser det då ut i Sverige? Kort efter terrordådet på Drottninggatan publicerade Expressen en intervju med kriminologiprofessor Leif GW Persson, med en passus som borde ha uppfattats som chockerande men som ingen tycktes höja på ögonbrynen över. Han berättade att han inte såg någon risk för Akilovs säkerhet i fängelse, just på grund av det brott han misstänktes för.

Jag är ganska säker på att detta kommer sluta i en livstidsdom. … Väl inne i fängelset blir det nog inga större problem. Det finns många anstalter där det sitter åtskilliga muslimska trosbekännare och de är ofta väldigt radikaliserade.

Det är förstås en god sak att brottslingar går säkra på svenska anstalter, hur grova brott de än har gjort sig skyldiga till. Men hur Akilov behandlas av sina medfångar är också ett mått på jihadismens status bland farliga brottslingar i Sverige.

Kenneth Holm är säkerhetschef på Kriminalvården. När jag ringde upp honom kort efter morden på Drottninggatan svarade han:

Min bild är att fängelserna i sig inte utgör någon arena för radikalisering. Det är i dagsläget inte ett omfattande problem inom kriminalvården.

Men Leif GW Persson är av en annan uppfattning. Han svarade i telefon:

– Jag är ganska säker på att han inte kommer att få problem. För det första kommer han att förvaras på högsäkerhetsanstalt. Han kommer alltså att förvaras med folk som begått grova brott. Och i tre fall av fyra har hans medfångar samma bakgrund som han.

Menar du att de är radikala islamister?

– I miljön är de ofta radikaliserade. Vad det står för är inte lika enkelt att utreda, men det är en del av den kultur de tillhör att man har radikala förtecken med hemortsanknytning.

– Jag kan nämna en annan brottsling som däremot är en sittande fågel: Anders Eklund, pedofil och barnamördare. Han är fritt byte.

Men Akilov är barnamördare – han dödade lilla Ebba på Drottninggatan. Är det för att han inte haft pedofila motiv som du menar att han kommer att lämnas i fred av andra medfångar, eller är det för att han är radikal islamist?

– Det han har gjort räknas inte eftersom det inte finns inte pedofila motiv. Hade han gjort sig skyldig till Eklundbrott hade han varit körd.

– Nu har han i stället gjort en Gudi behaglig gärning, han bedriver en kamp med religiösa och radikala förtecken. Och det kommer att värja honom. Det är mycket sorgesamt alltihop.

Vem har rätt? Är Sverige på väg mot en situation liknande den franska? Det går inte att säga säkert. Men vi vet, via Säpo, att Sverige har haft en "explosionsartad utveckling" vad gäller tillväxten av våldsbejakande islamistiska extremister. Vi vet också, via forskning och trender internationellt, att stigarna mellan organiserad brottslighet och radikala miljöer blir allt fler och allt kortare. Det pekar tyvärr inte i någon betryggande riktning. 

 

 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.