Krönika
20 februari 2017 kl 06:15

Denna artikel publicerades för 3 år sedan

Hjärntvättad till sexist

Det förutsätts ofta att alla har samma bild av hur samhället blir mer jämställt. Men så är det inte.

En vilja att förbättra är bra. Men håller man inte tungan rätt i mun och fokus på målet riskerar man att missa det.

Många har i sina uppdrag på arbetsplatser, i föreningar eller organisationer, en roll att ”verka för jämställdhet”. Ett viktigt uppdrag som dock är betydligt svårare än det låter, för det finns inget universalkoncept för detta.

När jämställdheten ska förbättras förutsätts ofta att alla har samma bild av vad som ska uppnås och hur. Så är det inte. Kunskap kan göra det enklare att sovra och bestämma sig, men i slutändan handlar det om vad vi människor värderar och prioriterar, och om frihet kontra styrning. Att reda ut detta är inget som får hoppas över innan man tar sig an själva arbetet, vilket även gäller på nationell nivå.

Sverige har kommit långt och ses idag som ett av världens mest jämställda länder. Det har gjort att strävan har börjat gå på tomgång. En konsekvens av det har blivit att jämställdhet har kommit att bli synonymt med lika andel kvinnor och män i olika sammanhang. Det är bland det enda som finns kvar att jobba med. Dessutom är det tacksamt eftersom målet är konkret och det går lätt att mäta framgången med hjälp av siffror – åtminstone i teorin.

Det har i sin tur medfört att alla börjat spana efter och analysera vilket kön människor i olika sammanhang har. Varje god arrangör vet att det är politiskt självmord inte ha ”tillräckligt många” kvinnor på plats. Då kan man vänta sig högljudd kritik.

Hos mig har räknandet etsat sig fast synnerligen väl - som hjärntvätt. Jag finner mig själv titta på bilderna i tidningen jag bläddrar i, på reklamen i tunnelbanan, i debatten i TV-studion, och räknar personerna av olika kön och konstaterar ”aj aj. Nu har de inte gjort sin hemläxa med rätt antal” eller ”jaha, politiskt korrekt och bra”. Som en reflex. Vad själva poängen är med bilden eller debatten kommer först därefter.

Jag vill inte se människor så här. Det gjorde jag inte heller när jag var yngre. Men då jag matas med det vareviga dag, särskilt genom media, och synsättet krupit in precis överallt i samhället är det svårt att värja sig.

En bild spreds nyligen över världen föreställande Isabella Lövin (MP) som skrev under ett förslag till ny klimatlag med en mängd kvinnor bakom sig. Hyllningskören ville inte sluta. Det sågs som en ”markering” mot när Trump skrivit under papper med bara män bakom.

Foto: Johan SCHIFF, Regeringen/TT

Är det verkligen jämställdheten som vinner på detta könsfokus? Var det hit vi ville komma?

Tolkande av varje litet sammanhang som att konfronteras med samhällets ojämställdhet genom att räkna antalet av könen, väcker självklart frustration och otålighet. Det har öppnat dörren för lagstadgat könsräknande, det vill säga kvotering, som ännu mer späder på könsfokus.

Vi är tillbaks där vi började i utvecklingen. Människorna reduceras på sexistiskt manér till symboler för sitt kön istället för att ses som de mångfacetterade individer de är.

Att kvinnor och män beblandat sig i samhällets olika delar har varit positivt för samhällets utvecklig. Det sidospår vi nu beträtt är däremot inte sund. Vi måste vända om.

Människorna reduceras på sexistiskt manér till symboler för sitt kön.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Publicerad: 20 februari 2017 kl 06:15
Uppdaterad: 20 februari 2017 kl 15:13