”Hon hetsade mot skatt”, påstår den numera välkända poeten tillika sommarprataren Athena Farrokhzad om prinsessan Anna von Bayern. Mot bakgrund av den så kallade hetsen, det vill säga kritiken mot höga skatter, i prinsessans sommarprogram anmälde Farrokhzad tillsammans med två kamrater von Bayerns sommarprogram: ”Vi har nu gjort en anmälan till Granskningsnämnden för att få det prövat huruvida denna retorik, som förordar strukturellt våld, strider mot sändningstillståndet. (Aftonbladet, 31/7).
Sällan blir den politiska skiljelinjen så tydlig som i skattefrågan. Det har hänt en del i diskussionen om skatterna under den nuvarande regeringens tid vid makten. Inför valet 2006 lovade Folkpartiets dåvarande partiledare Lars Leijonborg “skattestopp”. Folkpartiet ”vågade” alltså att inte höja skatter. Inte särskilt djärvt i den av Göran Persson styrda ”Enpartistaten”, som en och annan liberal påpekade.
Moderaterna lyckades däremot vinna debatten om sänkt skatt för arbetare, en debatt som länge var den vunnen. Det gick så långt att till och med Vänsterpartiets Ida Gabrielsson, i samband med partiets kongress 2012, betonade att partiets budgetförslag inte innehåller någon skattehöjning för genomsnittlig LO-medlem (Studio Ett, 4/1 - 2012). Med andra ord tycktes Alliansens skattesänkningar, för vanliga löntagare, ha vunnit acceptans över hela det politiska fältet.
Sedan vände det. Sverigedemokraterna, övriga oppositionspartier och opinionsbildare började ifrågasätta skattesänkningarna. Medelklassdebattörer – ja de gör gärna en poäng av att vara medelklass (Aftonbladet, 17/9-2013) – sa sig vara trötta på att få jobbskatteavdrag. Som om hela världen skulle utgå ifrån dem.
Numera låter det som att skattesänkningar orsakar alla samhällsproblem. I SVT:s ekonomidebatt i söndags ”anklagade” Magdalena Andersson, Socialdemokraternas ekonomiskpolitiska talesperson, Anders Borg för att vara världsmästare i skattesänkningar. Och hennes kollega Stefan Löfven kritiserade nyligen regeringen för att välja ”skattesänkningar framför investeringar i skolan”.
I själva verket är Sverige ett av de OECD-länder som satsar mest på skolan. Förstås. För övrigt går det mer pengar till vård, skola och omsorg än någonsin (Dagens Samhälle, 12/2) Vi sticker fortfarande ut som ett högskatteland.
Trots det är det lätt att bilden av verkligheten skenar iväg. På Aftonbladets ledarsida har skribenter till och med kopplat ihop regeringens påstått välfärdsfientliga politik med det ökade antalalet tiggare. Som om det vore Reinfeldts och skattesänkningarnas ”fel” att Europas mest fattiga och utsatta kommer hit. Finn logiken i det.
Ja, det är valår. Det hör till att ropa högt, att svartmåla och tydliggöra. Och förr eller senare kommer debatten att svänga igen. Må det ske innan ”hets” mot de arma skatterna, att ”förorda strukturellt våld” som Farrokhzad och vännerna kallar det, blir ett fall för hetslagstiftningen att hantera.
Sällan blir den politiska skiljelinjen så tydlig som i skattefrågan.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.