Hederskultur

Hedersnormen kräver att vi tar radikala beslut

Vill vi ändra på värderingar måste vi börja tidigt. I förskolan. Då är det problematiskt att just i de områden där hedersförtryck är som vanligast är deltagandet i förskolan som lägst.

Krönika

Den nygamla regeringen har två dokument som regeringsunderlag: Ett hemligt med Vänsterpartiet (som jag bedömer inte vara värt pappret det kanske eller kanske inte är skrivet på). Och ett offentligt med en detaljerad uppgörelse mellan de två regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet, och Centerpartiet och Liberalerna. 

En punkt i uppgörelsen är krafttag mot hedersförtryck. Det är glädjande - det är på tiden att en regering gör det till en av sina prioriterade uppgifter. För så länge en stor del av människorna i Sverige styrs av skamkultur och får friheten begränsad av ett uttalat eller underförstått hot om våld från den egna familjen så kan man fråga sig hur liberal vår demokrati är.­­

I en liberal demokrati har alla samma rättigheter och skyldigheter och det är i slutändan statens uppgift att garantera det. 

Jämställdhetsminister Åsa Lindhagen skrider till verket direkt, fattas bara annat, och i en intervju i Aftonbladet (27/1) visar hon att hon förstår att problemet inte enbart kan lösas med lagstiftning men att skärpt lagstiftning behövs. Hon pratar om att förändra de normer och värderingar som utgör hederskulturen.

Det är svårt men inte omöjligt, säger hon, och jämför med när Sverige som första land förbjöd barnaga 1979. Liknelsen haltar lite. 1979 var normerna och värderingarna i stort sett förändrade. Samhället hade länge kommunicerat att det var både omoraliskt och kontraproduktivt att slå sina barn i uppfostrande syfte. Det var bara de sista idioterna som stoppades av lagändringen. Liknelsen haltar också i det att de beteenden vi vill förändra i hederskulturen redan i mångt och mycket är förbjudna. 

Det är svårt, mycket svårt, att ändra en vuxen persons värderingar. Vi måste våga tänka långsiktigt. Det kan ta en generation att ändra en grupps värdegrund. Faktum är att de flesta av våra värderingar grundas tidigt - de finns där redan när vi börjar skolan. Vi är fortfarande någorlunda förändringsbara i tonåren. När vi fyllt 25 är det ofta kört om vi inte drabbas av någon omvälvande händelse.

Vill vi ändra värderingar måste vi alltså börja tidigt. I förskolan. Då är det problematiskt att just i de områden där hedersförtryck är som vanligast är deltagandet i förskolan som lägst. Barnen är hemma med mammor som är hemma.

Jag har två förslag. Gör förskolan obligatorisk, i alla fall från att barnen fyllt två år, och låt alla ha rätt till minst 30 timmar i förskolan i veckan. Det skulle inte bara vara bra för att bekämpa hedersförtryck, utan skulle göra livet bättre för de flesta och förtydliga att förskolan främst är till för barnen och inte för föräldrarna. 

Det målmedvetna arbetet måste sedan fortsätta i skolan. För att ändra normer och värderingar måste vi våga vara både konfrontativa och radikala. Orosanmälan vid första minsta misstanke om hedersförtryck. Det måste skolorna bli bättre på. Inga eftergifter för religiösa vanföreställningar om vad Gud kräver. Normkritik måste genomsyra all undervisning och vara centralt i fritidshemmens verksamheter. 

Därmed inte sagt att hot om strängare straff för brott som begås med hedersmotiv inte är en dellösning. Det är också ett sätt att kommunicera värderingar.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.