Demokrati

Halvsanningar förenar Trump och tandtråden

Förbluffade tidningsläsare frågar sig hur Donald Trump länge kunde vara så till synes immun mot tung kritik och allvarliga avslöjanden. Hur kunde allt rinna av honom och populariteten växa? Det finns många svar, men jag undrar om inte ett av dem är besläktat med tandtråden och bröstmjölken.

I början av augusti kom ett avslöjande som skakade om badrummen i hela västvärlden. Rådet upprepas ständigt, men nu visar det sig att det saknas belägg för att tandtråd verkligen fungerar. Efter en granskning av nyhetsbyrån AP har amerikanska hälsovårdsmyndigheter i tysthet plockat bort rekommendationen. Det fanns inget forskningsunderlag, erkände man när AP frågade.

Att beskedet togs emot med sådant jubel hänger inte bara samman med hur vederstyggligt långtråkigt det är att tvingas använda tandtråd. Det finns en särskild upprorsnerv som kommer i darrning. Ha! Det var väl det jag visste. Där fick ni, tandöverheten. Ta er trådritual och stick!

Under mina ynglingaår i ett snörikt Umeå var en av de centrala rättsreglerna att snöbollar endast fick kastas bakom skolans gymnastiksal. Ty den som träffades i ögat kunde bli blind. Ett decennium senare läste jag en studie i Läkartidningen som förändrade allt. När man under två snörika vintrar granskade samtliga fall där barn sökt akutvård vid Södersjukhuset för snöbollsbeskjutning av ögat fann man att ingen fick permanent synnedsättning.

Nu tror jag inte att det fyndet har påverkat snöbollsreglerna ett enda dugg. Lika ljum blev reaktionen när Livsmedelsverket år 2008 drog tillbaka sin förmaning till ammande kvinnor att inte dricka alkohol. Mängden alkohol som går ut i bröstmjölken är i själva verket försumbar, så något medicinskt skäl till särskild strikt avhållsamhet finns inte. Men det är ju dumt med berusade småbarnsmammor, resonerade barnmorskor som framhärdade med att rekommendera total avhållsamhet från alkohol i alla fall.

För frestelsen är stark att använda en auktoritetsposition till att av andra välmenande skäl passa på att påverka beteenden även när det inte finns solitt underlag. Frestelsen finns i mängder med sammanhang, inte bara inom folkhälsa utan också inom journalistik och politik. Och som mottagare är vi inte dummare än att vi anar vad som pågår. Att avfärda och genomskåda överhetens halvsanningar blir då ett personligt självständighetsuttryck.

Därmed börjar valutan tappa i värde. Journalisten Karol Markowicz har gjort en mycket talande sammanställning av hur den skarpa kritik som riktas mot Trump redan i åratal vanemässigt har framförts mot varenda republikansk presidentkandidat. När respekten för saklighet och ordens verkliga valörer är borteroderad finns till slut ingen kraft kvar i språket.

Alla allvarsord är sedan länge avfyrade som prematura nyårsfyrverkerier av språkliga lättingar som varit obekymrade om att dagen kan komma då orden behövs på riktigt. Det blir omöjligt att förklara när farlig faktiskt betyder farlig och inte bara ”farlig”. Trötta på det devalverade språket slutar vi att lyssna.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.