Krönika
Strandskydd
25 juni 2017 kl 06:00

Denna artikel publicerades för 3 år sedan

Håll enögda paragrafryttare i strama tyglar

Skribent

Jenny Sonesson
pr-konsult, socionom, tidigare politiskt sakkunnig (FP)

Det här är en opinionstext

Det är fullständigt orimligt att strandskyddet omfattar varje grumlig bäck, när bostadsbristen är så stor i Sverige.

Den korta nordiska sommaren är äntligen här. Vi är många som njuter av bad och det är inte svårt att hitta hav, sjö eller pöl att doppa sig i. Sverige är en av de nationer i världen som har mest strand per capita. Enligt SCB har vårt avlånga land drygt 42 000 mil stränder. Det motsvarar jordens omkrets gånger tio.

Det råder således ingen brist på stränder ändå agerar länsstyrelser och domstolar som Sverige var en öken med några få sinande oaser. Strandskyddet från 1975 innebär förenklat att det i hela landet råder byggförbud på 100 meter från strandkanten. Även vid minsta pyttelilla vattendrag.

Allt för ofta kräver länsstyrelserna, både godtyckligt och rättsosäkert, ohemula 300 meter strandskydd. Det är inte ovanligt att turistnäringen hamnar inom dessa utökade områden som lägger en blöt, kall filt över expansionsplaner. Det utvidgade strandskyddet sätter även krokben för kommuners drömmar om bostäder i attraktiva lägen för att locka till sig nya välbehövliga skattebetalare. SKL anser på goda grunder att strandskyddet är onyanserat och måste reformeras.

Det finns numera ljus vid horisonten. Bostadsminister Peter Eriksson (MP) har ålagt Naturvårdsverket att se över landsbygdsutveckling i strandnära läge. Uppdraget ska redovisas i augusti. Syftet är att det ska bli lättare att få tillstånd att bygga vid vatten i glesbygd. Men det är nödvändigt för Sveriges framtid att strandskyddet mjukas upp även i tätorter.

Stockholm är en ekonomisk tillväxtmotor som hela landet är beroende av. Den skriande bostadsbristen gör det allt svårare att rekrytera. Anställda måste ju ha en säng att sova i. Fram till 2025 behövs åtminstone 250 000 nya bostäder i länet. Bostadsministern borde läsa en färsk rapport från Stockholms Handelskammare. Ett strandskydd på 50 meter kan frigöra mark för 95 000 bostäder i Stockholms län i anslutning till befintlig bebyggelse, infrastruktur och där höga naturvärden inte sätter käppar i hjulet.

Stora delar av Stockholms innerstad är faktiskt olaglig sett utifrån dagens absurda regelverk. Grand Hôtel, Kungliga Slottet, Riksdagshuset, Rosenbad och många andra fantastiska byggnader, som ironiskt nog klassas som omistligt kulturarv, ligger för nära strandlinjen.

Få ifrågasätter skydd för vissa orörda stränder, allemansrätten och bevarandet av unika djur- och växtarter. Men det måste finnas proportioner i ett glesbefolkat land som har mest stränder i hela världen. I till exempel Arjeplog finns det fler än 8 700 sjöar och vattendrag, vilket ger hela tre kilometer strand per kommuninvånare. Det är fullständigt orimligt att strandskyddet omfattar varje grumlig bäck. Vassare juridiska instrument måste sjösättas för att freda verklig skyddsvärd vattennära natur.

Sverige behöver jobb, bostäder, tillväxt och utveckling – i hela landet. Den snabba befolkningsökningen gör att det brådskar med reformer. Ge kommunerna större makt över strandskyddets tillämpning och håll länsstyrelsernas enögda paragrafryttare i strama tyglar.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Publicerad: 25 juni 2017 kl 06:00
Uppdaterad: 25 juni 2017 kl 20:26

Skribent

Jenny Sonesson
pr-konsult, socionom, tidigare politiskt sakkunnig (FP)