Krönika
EU-val 2019
24 maj 2019 kl 05:05

Genom att rösta visar vi vår vilja att ta ansvar för Europa

Man brukar säga att vi människor är dåliga på att lära av historien. Att vi upprepar våra misstag gång på gång och att det är så det alltid kommer vara. EU visar att så inte är fallet. Nils Karlsson påminner om allt som EU har gjort och kan uppnå.

Det är val på söndag. Vi väljer våra representanter till Europaparlamentet och även om Europaparlamentet borde ha mer makt än det har – det är inte orimligt att anse att den direkt folkvalda församlingen också borde vara den europeiska unionens högsta beslutande organ – så är EU en demokrati och vi är som medborgare likvärdiga i detta.

Vi väljer våra företrädare i en organisation som bygger på en dröm. Som är som en dröm. Som är allt annat än normalt för vår del av världen. 

De länder som är med i EU har en lång historia av förfärligheter bakom sig. De senaste två tusen åren har vi lagt mycket tid på att mörda varandra. Vi har plundrat våra grannar, vi har bränt städer, stuckit svärd genom varandra och skjutit varandra i huvudet i bråk om naturtillgångar eller exakt vilken tolkning av Gud som är den bästa. 1900-talet var på många sätt både det bästa och det värsta i vår historia.

I Europa byggdes de första fungerande välfärdssamhällena. Vårt välstånd växte, våra förväntade livslängder ökade och allt blev överlag bättre. Förutom den lilla detaljen att vi fortsatte att mörda varandra.

Under första halvan av 1900-talet tvingade vi unga män att döda miljontals andra unga män för att gynna våra egna nationalstater. Som om en arbetare från England inte hade samma intressen som en arbetare från Tyskland. Vi slängde giftig gas på varandra. Vi bombade varandra. Under några år byggde vi dödsfabriker där vi utrotade människor. Vi förde miljoner och åter miljoner människor till döden medan vi flaggviftande drevs av lojalitet till den nationalstat vi råkat födas in i.

De länder som är med i EU har inte krigat med varandra sedan EU bildades. I vår del av världen är kriget det normala och freden en ovanlighet. Genom EU har vi alltmer börjat se oss som vänner i stället för konkurrenter. Grunderna i EU – de öppna gränserna, den fria rörligheten och den fria handeln har bara haft bra konsekvenser. EU började som en dröm om fred och den har mer än infriats. 

Genom EU har vi möjligheten att lösa gemensamma problem och eftersom de flesta problem faktiskt är gemensamma är detta lysande.

Inget land löser ensamt problemet med klimatförändringarna – inte ens om det erbjuder subventionerade elcyklar – och inget land löser ensamt problemet med internationell brottsbekämpning eller terrorism. Vi är starkare tillsammans inte bara för att vi tycks ha slutat att slå ihjäl varandra på sista tiden. 

Genom att rösta visar vi vår vilja att gemensamt ta ansvar för Europa och vår vilja att fortsätta tillsammans. Det är glädjande att samtliga svenska riksdagspartier numera inte går till val på att lämna EU. Även vårt mest nationalistiska parti ser, för tillfället, att fördelarna med att stanna i unionen är större än nackdelarna. Gott så.

När separatistiska tankar i andra länder i unionen vinner framgång visar Sverige vägen. För om Europa ska ha en vettig framtid så måste vi ha den tillsammans. 

Man brukar säga att vi människor är dåliga på att lära av historien. Att vi upprepar våra misstag gång på gång och att det är så det alltid kommer vara. EU visar att så inte är fallet. Det tog tvåtusen år men till slut förstod vi. Till slut lärde vi oss. Och nu står vi tillsammans. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.