Kommuner

Gammal är äldst – i synnerhet i kommunerna

Rikspolitikern hänger som en vante i trådar som partiet håller i. Till skillnad från lokala politiker som på riktigt har en egen maktbas i Sverige. Har man det kan man tala och agera friare och mer pragmatiskt. 

Att fråga om ålder kan vara känsligt, men ofta är det ju de känsliga frågorna som är intressanta. Hur gammal är starke man i kommunen, till exempel? Eller för att omformulera frågan så den blir enklare att svara på: Hur gammal tenderar man att vara när man tagit sig upp till förstaplatsen på partiets valsedel i kommunvalet?

Om vi håller oss till de åtta stora partierna och ser till årets kommunval, så kan man räkna ut svaret från Valmyndighetens sammanställning av årets valsedlar: strax över 50 år. Med andra ord ungefär en mandatperiod kvar till de fruktade 55+ där det sägs att karriären stannar och man övergår till att vara oanställningsbar om man blir av med jobbet.

För fotbollspelare och musikskribenter ser gissningsvis kurvan annorlunda ut, men inom samhällsgebitet hör det nog till det normala att det är ungefär runt 50-strecket som inflytandet står på topp. Och ser man till rikspolitiken tycks det ha förhållit sig på samma sätt. Innan föryngringstrenden satte in, det vill säga.

På 1990-talet var det normala att partiledarna för de partier som kom in i riksdagen hade en snittålder på en bit över 51 år på valdagen. Där låg genomsnittsåldern för partiledarna såväl 1991 och 1994 som 1998, och den rörde sig bara några månader mellan valen. Men efter millennieskiftet föll snittåldern på partiledarna fyra val i rad, först ned till 50 år, 48… 47… ända ned till 44 år och 11 månader vid riksdagsvalet 2014 – en föryngringskur på över 6 år jämfört med 1990-talet. I årets riksdagsval ökade snittåldern visserligen på nytt och nådde 46 år och 11 månader, men fortfarande handlar det om en tydligt yngre uppsättning än förr.

Men det gäller faktiskt inte bara åldern på enstaka partiledare och förstanamnen i kommunerna. Åldersskillnaden mellan rikspolitiken och kommunpolitiken syns även bortom toppnamnen i det senaste valet. Snittåldern på valsedlarnas andra- och tredjenamn är (som vanligt, frestas man att säga) en bit över 51 år på kommunnivå, men på riksdagslistorna är den däremot drygt 46 år.

Hur ska man förstå sig på det där? Mönstret är perfekt för spydiga spekulationer på partiernas konferensmiddagar. Går den politiska karriären alltså snabbare på riksplanet än på kommunnivå? Vad kan förklaringen vara?

Å, jag anar genast den lite malliga förklaringen från rikspolitikern: Tja detta handlar väl om selektion. Politiken professionaliseras, toppkrafterna identifieras tidigare och lyfts snabbt upp till riksplanet. De äldre politikerna på lokal nivå är de som blev kvar…

Men finns då inte en trovärdig motförklaring från kommuntopparna?

För en rikspolitiker avgörs karriären av allsköns nomineringsgrupper som har sina idéer om hur en lista ska sockras med personer i rätt ålder, av rätt kön och med rätt bakgrund. Rikspolitikern hänger som en vante i trådar som partiet håller i.

Men lokalpolitiker som är välkänd och uppskattad av sina väljare i kommunen har en helt annan position. Det är inte en politiker som partiet kan flytta på i första taget. Det är på det lokala planet vi hittar politiker som på riktigt har en egen maktbas i Sverige. Då talar de så mycket friare och mindre nervöst, agerar mer pragmatiskt och kan köra en egen linje.

En anledning till att kommunpolitiker ofta är lite äldre kanske är att de mer kan styra själva när de ska kliva av och inte vill sitta någon annanstans än där de är?

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.