Krönika
19 april 2017 kl 10:58

Denna artikel publicerades för 3 år sedan

Gamla regler gäller inte längre våren 2017

Opinionsinstitut och experter misslyckades förutse resultatet i både omröstningen om Storbritanniens EU-utträde och amerikanska presidentvalet. Men det franska presidentvalet är en mardröm i jämförelse med båda två – fältet är så jämnt bara dagar innan vallokalerna öppnar på söndag.

Det är första omgången i vårens franska presidentval som hålls på söndagen. Valåret 2017 är inte vilket som helst. Insatserna har sällan varit högre, och osäkerheten är total. 

År 2016 präglades av två stora politiska "bombnedslag"; segern för Brexit och utgången i det amerikanska presidentvalet. I båda dessa fall var ett stort antal opinionsmätningar och expertutlåtanden eniga om att sansen och normaliteten skulle vinna till slut, även om segern möjligtvis skulle bli knapp. Det franska valet är en mardröm i jämförelse.

De fyra ledande kandidaterna ligger i skrivande stund så nära varandra att de ryms inom samma felmarginal. Fillon, Macron, Mélenchon och Le Pen ligger alla i trakten kring 20 procent. I det franska presidentvalet ställs de två kandidater med högst antal röster i första omgången mot varandra i en andra omgång, och detta i sig gör situationen ännu svårare att förutspå.

Marine Le Pen, trots sina goda siffror i opinionen, sågs exempelvis länge som ett inte särskilt stort hot i andra omgången. Visst så fanns risken att hon skulle lyckas ta sig så långt, men väl där så skulle Frankrikes alla icke-extrema krafter enas kring att rösta emot henne, även de som inte längre hade en kandidat att rösta för. Så skulle den politiska extremismen motas i grind.

Problemet med planen ovan är dock att den förväntar sig en grad av stabilitet och förutsägbarhet inom politiken, vilket i våra tider framstår som allt mer lönlöst. De europeiska väljarna verkar helt enkelt inte intresserade av att leverera vare sig stabilitet eller förutsägbarhet åt sina politiker.

Tidskriften The Economist skrev nyligen en artikel om vad de ansåg vara ”the nightmare option” i det franska valet: en första runda där Jean-Luc Mélenchon och Marine Le Pen går vidare. Plötsligt så rasar strategin för att mota extremisterna i grind, för till vilken nytta är sunt förnuft och taktikröstande i andra rundan om det bara kvarstår extremister att välja mellan? Ponera att en av dem vinner, då båda är uttalat EU-kritiska. Går det ens att tänka sig ett EU utan Frankrike? 

Valet i Frankrike kan alltså få gigantiska konsekvenser, men det säger också en hel del om den tid vi lever i. Gamla regler gäller inte längre: politiska uppkomlingar utan någon som helst respekt för spelets regler kan i ett ögonblick dyka upp från ingenstans och hota – eller kanske till och med störta – ett lands mest anrika partier. 

Tids nog så kommer denna utveckling antagligen att slå rot även i Sverige. Vi har hittills talat om normaliseringen av SD som om den vore en gigantisk politisk skräll som ritar om kartan. SD har dock existerat i årtionden; Macron och Melenchón leder partier som skapades förra året. I vårt nya Europa kan gamla partier dö och nya födas, nästan över en natt. Det är fullt möjligt att delar av valet 2022 kommer att stå mellan partier som inte ens är påtänkta idag.

Det är helt enkelt smart att vara uppmärksam på hur kaotisk och omstörtande politiken håller på att bli nere på kontinenten. För att låna från författaren William Gibson: framtiden är faktiskt redan här, den är bara ojämlikt fördelad.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Publicerad: 19 april 2017 kl 10:58
Uppdaterad: 1 juni 2017 kl 16:04