Fyll Karolinska sjukhuset med sjukvård!

Varslet om uppsägningar på Karolinska kommer inte som någon chock. Sjukhuset har skapat ett antal rubriker under de senaste åren, med det ena beslutet märkligare än det andra. Att spara pengar genom att göra sig av med den personal som utför vården får trots det anses exceptionellt.

Den som gjort en dyr investering brukar vilja utnyttja den maximalt. Den regeln gäller absolut inte för Karolinska Sjukhuset. Skattemedel för många miljarder har spenderats på det nya sjukhuset, miljarder som tagits från annan viktig verksamhet i regionen. Det rimliga vore att fylla sjukhuset med så mycket vård som någonsin möjligt för att få avkastning för investeringen. Tvärtom tycks strävan nu vara att tömma sjukhuset på såväl personal som patienter.

Att spara pengar genom att utföra mindre vård kan naturligtvis snygga till sjukhusets ekonomi. Men de som behöver vård försvinner inte. Regionens andra sjukhus är fyllda till bristningsgränsen, och den politiska drömmen om att all vård ska kunna ske i öppenvård har visat sig vara just det. En dröm.

Om mindre vård är lösningen, skulle störst besparing ske om Karolinska kort och gott stängde. Men enligt sjukhusledningen ska vården fortgå som vanligt, man menar alltså att 600 i personalen inte har någonting att göra på dagarna. Ett påstående så häpnadsväckande att det i sig självt sannolikt kommer medföra uppsägningar.

I verkligheten har arbetsbelastningen antagit bisarra proportioner. I fikarummen på sjukhuset diskuteras när, inte om, man kommer gå in i väggen. Var, inte om, man ska söka nytt jobb. Hur snart, inte om, nästa vansinniga beslut kommer att fattas.

Om det var sant att vi inte hade något för oss på dagarna, skulle Kommunal och Läkarförbundet kunna ta ut 600 medlemmar i strejk nästa vecka utan att det skulle klassas som samhällsfarligt. Det skulle tvärtom vara en besparing för sjukhuset.

Om det var sant skulle de som vill få gå ner på deltid, och de som önskade få ut ledigt från bergen av inarbetade komp-timmar skulle få gå hem och vila. Så är mystiskt nog inte fallet.

På samma gång har läkarnas jourtjänstgöring ännu en gång ifrågasatts, och jourpassen ska endast ge full lön de minuter vi matar in i ett program att vi arbetat. Att för en kort stund hinna sätta sig ner, med joursökare i fickan som när som helst kan tjuta och innebära språngmarsch för att rädda någons liv, ska medföra löneavdrag. 

Undersköterskorna, sjukhusens stora hjältar och underdogs, har inte sett tillstymmelsen till de lönelyft sjuksköterskorna fått under de senaste fem åren. Men de är satta att avlasta sjuksköterskorna. Nu behövs inte heller de. Innebär det att undersköterskorna ska ersättas med fler sjuksköterskor, för dyrare pengar, eller ska sjuksköterskorna bara arbeta ännu hårdare? Med tanke på deras nuvarande arbetsbelastning bedömer jag det som fullständigt omöjligt.

Här krävs kursändring och politiska hårdnypor. Fyll sjukhuset med sjukvård! Det är stockholmarnas hälsa och liv det handlar om.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.