Fritidshem

Fritids – underskattat medel för en jämlikare uppväxt

Att ha en meningsfull fritid har ett värde i sig, men det spelar också roll för barns skolresultat. De flesta barn i Sverige deltar i någon organiserad aktivitet på sin fritid, men det är vanligare att barn till arbetare och låginkomsttagare inte har några fritidsaktiviteter. Fritids som nästan alla barn går i har därför en enorm potential, både i att utjämna klyftor och i att generellt bidra till högre kunskapsresultat i skolan. Det är av rena resursskäl inte möjligt idag.

Nånting är skumt med det här med barns fritidsaktiviteter, tyckte jag innan jag fick barn. Hur hinner folk? Är det verkligen nödvändigt? Några år senare har jag liksom alla jag känner ordnat en större eller mindre mängd aktiviteter för våra barn, vanligen innan de nått skolåldern. 

Eftersom vi alla är relativt privilegierade kan det inte vara en slump. Det måste vara någon form av investering. 

De flesta barn i Sverige deltar förvisso i någon organiserad aktivitet på sin fritid, men deltagandet är inte jämlikt fördelat. Det är vanligare att barn till arbetare och låginkomsttagare inte har fritidsaktiviteter. Att fysisk aktivitet är positivt för hjärnan är välbelagt i forskningen, men det finns också studier som säger att exempelvis musikträning bidrar till kognitiv utveckling. Att ha en meningsfull fritid har ett värde i sig, men det spelar också roll för skolresultaten.

En investering, som sagt. På så sätt blir den ojämlika fritiden ytterligare en förstärkning av redan från början ojämnt fördelade resurser.

Angående metoder att minska klyftor säger forskningen att samhälleliga insatser kan kompensera för bristande resurser i hemmet, om de håller god kvalitet och sätts in tidigt i ett barns liv.

Förskolan är kanske det tydligaste exemplet. Den svenska förskolan har byggts ut på bara några decennier. Idag går 95 procent av alla 4–5-åringar i förskola. Förskolan är också en exceptionell framgångssaga. Den får höga betyg av föräldrarna. Det finns starkt forskningsstöd för att den är positiv för barns utveckling. Tyngdpunkten i verksamheten har över tid allt blivit allt mer pedagogisk, men med ett helhetsperspektiv på barn och lärande. Med leken i centrum lär de små barnen sig att bli människor – vänta, turas om, vara en bra kompis, lösa konflikter och undvika att de uppstår. Alltihop nödvändigt också för en intellektuell utveckling. Här finns mycket att lära.

Om förskolan har gått igenom en dramatisk utveckling på kort tid gäller det i än högre grad fritids. För tjugo år sedan gick bara drygt hälften av alla 6-9-åringar på fritids, idag gäller det 84 procent. Samtidigt har personaltätheten urholkats kraftigare än i förskolan: för tjugo år sedan var den nästan dubbelt så hög som idag. Fritids lever mer i skymundan i den offentliga debatten men faktum är att de yngre barnen tillbringar lika många eller fler timmar på fritids än i skolan. Det spelar stor roll för deras utveckling hur denna verksamhet fungerar.

Fritids har en enorm potential, både i att utjämna klyftor och i att generellt bidra till högre kunskapsresultat i skolan. Inte genom att vara en förlängning av skoldagen, utan genom aktiviteter som inte får plats i skolan men som ger hela barnet utrymme att utvecklas. Tyvärr är det av rena resursskäl inte möjligt idag. Bristerna har Skolinspektionen påtalat flera gånger, senast för bara några dagar sedan.

Om allt det där som resursstarka barn gör på sin fritid blir tillgängligt för fler, via fritids, skulle det ge fler barn en meningsfull fritid, men också bidra till deras utveckling i skolan. Det vore en jämlikhetsreform för 2020-talet.  

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.