Krönika
Friskolor
17 maj 2019 kl 05:00

Friskolekoncerner kan hålla kommuner gisslan

De politiker som trodde att friskolereformen skulle möjliggöra mängder av små, ideella och idéburna friskolor hade ingen aning om vad som väntade. Reformen har snarare öppnat för framväxten av stora friskolekoncerner med makten att utpressa Sveriges kommuner. 

Det går bra för Sveriges största friskolekoncern Academedia. I den rapport de nyligen släppte framkom det att de gjorde en vinst på 172 miljoner kronor under det tredje kvartalet. Företagets ambition är att växa ännu mer. I syfte att förbättra lönsamheten har de låtit göra en strategisk analys av sina förskolor i Sverige.

Marcus Strömberg, Academedias vd, sa i en intervju:”Det finns några geografier som vi tycker satsar för lite resurser på förskolan. Vi har pratat med kommunerna under lång tid. Vi tycker dessutom att det är helt fel skolpeng. Så i de kommunerna kommer vi att lämna vår verksamhet.”

Strömberg har helt rätt i att alltför många kommunala huvudmän inte prioriterar förskolan tillräckligt. I alltför många kommuner är barngrupperna orimligt stora och endast var fjärde anställd i förskolan har en förskollärarexamen. Det är ett underbetyg till landets kommuner. 

Samtidigt väcker Strömbergs uttalande en annan fråga av en allvarligare karaktär. Är det verkligen rimligt att friskolejättar hotar med att lämna kommuner och barn i sticket om de inte får mer pengar? Ja, det är det. Iallafall från ett företagsekonomiskt perspektiv. Om vissa delar i ett företag går sämre än andra är det rationellt att prioritera bort de förstnämnda. 

Men utifrån ett samhällsperspektiv borde vi fråga oss vad kommunerna egentligen ska göra om allt fler friskolejättar börjar utnyttja sin ställning genom kräva mer betalt?

Enligt skollagen är kommuner nämligen ålagda att erbjuda förskola till alla barn som bor i respektive kommun. Barn ska normalt erbjudas skola från och med ett års ålder. På samma sätt måste kommunerna säkerställa att alla barns rätt till grundskoleutbildning upprätthålls. Det betyder att om en fristående skola läggs ner eller går i konkurs så måste kommunen ta emot dem i sin egen grundskola. 

Med dagens system och regelverk är det således fullt möjligt för ett friskoleföretag att etablera sig på bred front i en kommun genom att starta flera skolenheter med tusentals elever. Få, möjligtvis några enstaka, kommuner har de resurser som krävs för att på kort varsel ta över ett stort antal elever om en aktör över en natt väljer att lämna kommunen i sticket. 

Det gör att stora friskoleaktörer i praktiken kan skapa sig en ställning som gör att de kan utpressa kommunerna. ”Om vi inte får mer pengar så lägger vi ned skolorna omedelbart!”. Det är fullt möjligt att vi kommer få se sådana situationer äga rum i framtiden, då dagens regelverk inte förhindrar det.

Om man ser tillbaka på politikernas drivkraft att öppna upp för friskolor för att möjliggöra en flora av små, ideella och idéburna friskolor ter sig genomförandet oerhört naivt i backspegeln. Vad vi nu i stället ser är framväxten av friskolekoncerner som genom sin storlek skapar sig en särställning ute bland kommunerna. 

Notera att det inte är skolföretagens fel. Om man ska skylla på någon är det politikerna, som inte bemödade genomföra ordentliga riskanalyser innan de skred till verket och genomdrev stora reformer av det svenska skolväsendet. Nu får vi baras hoppas att inget företag tar denna gyllene chans.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.