Avfall

Förstörde jag glasinsamlingen i Malung?

Alla förstår poängen med sopsortering, i synnerhet barn på dagis som sedan håller reda på sina föräldrar. Stora värden kan utvinnas. Men för den som vill bli av med hushållssopor i en obekant kommun kan det vara ganska svårt. Platserna där olika typer av avfall kan lämnas varierar i utformning. Det är lätt att göra fel.

Krönika

Det är fint att alla numera går in för ordnad återvinning av sopor. Runt gamla boplatser ligger ofta privata sophögar som sorgliga minnesmärken, i bästa fall ofarliga och osynliga under mossa och växtlighet. Men regelverket för sortering av sopor ter sig ofta outgrundligt för en privatperson.

En kväll ryckte jag till precis när jag skulle somna: hade jag råkat slänga två gröna flaskor i en behållare för ofärgat glas sist vi besökte mitt tidigare hem i Malung-Sälens kommun?

Jag har läst att hela behållaren då måste behandlas som ”färgat glas”. Hemma i Höganäs i Skåne ska vi numera slänga allt glas i samma fack. Dessutom tillsammans med metall, vilket känns så konstigt att jag måste ringa tekniska kontoret. Hade jag läst rätt? Jo, allt ska ner i samma fack. Sen sorteras det av en maskin.

Höganäs är en av omkring 50 föregångskommuner som på eget bevåg tagit beslut om ”fastighetsnära insamling”, ett system som enligt riksdagsbeslut nu ska införas i hela landet. Alla sorters avfall hämtas vid tomtgränsen, även tidningar och förpackningar som annars sköts av FTI AB, förpacknings- och tidningsinsamlingen. ”Det ger absolut bäst sortering och därmed miljönytta”, enligt Anna-Carin Gripwall, kommunikationschef på branschorganisationen Avfall Sverige.

Jag blev hänvisad dit när jag ringde SKL för att fråga om sophantering. Från Avfall Sveriges synvinkel är systemet enkelt. Ungefär likadant låter det hos Vamas, som ansvarar för insamlingen i Malung-Sälen. Men för den som vill bli av med hushållssopor i en obekant kommun kan det vara ganska svårt. Många ansvariga är inblandade och platserna där olika typer av avfall kan lämnas varierar i utformning.

Mysteriet med kategorin ”brännbart” som finns på återvinningsplatserna i Malung-Sälens glesbygd och i Sälens stugområden fick sin förklaring när jag frågade kommunens sopföretag Vamas. Den omfattar inte alls förpackningar. Men hur ska vi som kastar sopor veta det? De stora containrarna för brännbart är tänkta för ”restsopor” som fönsterkuvert, diskborstar och tandborstar.

Alla förstår poängen med sopsortering, i synnerhet barn på dagis som sedan håller reda på sina föräldrar. Stora värden kan utvinnas. Inställningen har förändrats snabbt. För tjugo år sedan var det endast knäppa miljömuffar som trodde på biogas. I dag går en stor del av landets bussar på förgasat matavfall. Våra fruktskal och matrester bidrar till utfasningen av fossila bränslen.

Sopsortering är ett tacksamt samtalsämne. Alla har en åsikt. Det är en skröna att allt i slutändan blandas ihop. Vid det här laget har de flesta lärt sig att kuvert har klister som förstör i tidningsinsamlingen. De ska till restsoporna, en av elva kategorier hemma i Höganäs.

Det talas mycket om problemen med olika regelverk för vård och omsorg i 21 regioner och landsting. För sopsorteringen i 290 kommuner med hushållssopor, förpackningar, tidningar och grovsopor blir det ännu fler system. Tänk om jag nästa gång råkar kasta metall bland glaset i en kommun som saknar den maskin som automatiskt sorterar bort metallen? Förstör jag hela glasinsamlingen då?

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.