Krönika
Trygghet
29 november 2019 kl 05:05

Förr eller senare får vi lokala ordningspoliser

Ordningsvakter är inte en toppenlösning, men de är det minst dåliga alternativet i ett akut läge. Det är dock inte tillrådligt att privatisera brottsbekämpningen. Det vi verkligen skulle behöva är en möjlighet för kommunerna att anställa egna ordningspoliser. 

Otryggheten växer i Sverige och i ljuset av det ser sig flera kommuner om efter egna lösningar för att garantera säkerheten för invånarna. Väljare efterfrågar åtgärder mot problemen som de ser i sin vardag, och varje kommunpolitiker med självrespekt gör därför klokt i att försöka erbjuda detta – annars riskerar andra att göra det. En berättelse om trygghet på gator och torg har även blivit ett sätt att locka nya invånare, vilket inte minst exemplet med Staffanstorps reklamfilm visar.

Nyligen aviserade regeringen att man tillsätter en utredning om kommunernas roll och ansvar i det brottsförebyggande arbetet. ”De kommuner som har stora problem med brott och otrygghet har generellt ett bra brottsförebyggande arbete och en god samverkan med polisen lokalt” kommenterade SKR:s ordförande Anders Knape beskedet. Man kan fråga sig hur det kommer sig att just de kommuner som har ett utmärkt brottsförebyggande arbete även är de som har stora problem. Hur som helst så välkomnas utredningen av kommunerna – de vill bli mer proaktiva.

Kommunernas intresse för brottsförebyggande arbete har redan märkts av på flera sätt. Lokala ordningsföreskrifter har skärpts, och det blir vanligare att anlita privata ordningsvakter för att patrullera gatorna. Många menar att det vore bättre om polisen hade löst dessa uppgifter istället. Det blir dock allt mer uppenbart att den statliga polisen inte hinner med. För varje nytt sprängdåd eller gängmord binds resurser upp som gör att mindre prioriterade åtgärder får stå åt sidan. Ordningsvakter blir då det minst dåliga alternativet för att hantera den akuta situationen.

De flesta ordningsvakter är nog bra personer som gör ett slitsamt och hederligt arbete. Vad jag dock är orolig för är att de inte är rustade för den kriminalitet som väntar på dem när de ska hantera det som polisen inte klarar. Med en utbildning på två veckor har de knappast rustats för alla scenarier som de får möta i tjänsten. Dessutom finns stora principiella problem med att låta privata aktörer överta polisens arbete. Rätten att använda våld mot medborgare måste regleras noga, och inte lättvindigt delegeras till privata aktörer som kan ha andra intressen än det allmännas bästa.

I stället för att lappa och laga i kommunernas redan befintliga möjligheter till brottsförebyggande arbete borde regeringen därför tänka om och lägga en helt ny utredning. Det som bör utredas är hur kommunerna kan få anställa egna ordningspoliser. Dessa kunde fungera som ett mellanting mellan dagens poliser och ordningsvakter, och de bör få en god utbildning som rustar dem för att möta den verklighet som råder. Dock hade de inte behövt samtliga av polisutbildningens omfattande delar.

Vad vi behöver i dag är poliser ute på gatan. De behöver inte vara utredare, de behöver inte bära skjutvapen, och de behöver inte kunna all juridik om skattebrott och dylikt. Vad vi behöver är poliser som är experter på att möta människor som kan skapa trygghet i de närområden där de verkar.

Antalet anställda inom säkerhetsbranschen är i dag rekordstort. Redan 2016 utgjorde de 55 procent fler än antalet poliser i Sverige, och det fortsätter att öka. Förr eller senare lär vi hamna i ett läge där vi inser att det inte är rimligt att en stor del av polisens uppgifter är privatiserade. Då riskerar det att uppstå en förtroendekris och politiker kommer säga att de ”varit naiva”. Låt oss undvika det, och i stället ge kommunerna vad de behöver och vill ha redan nu – lokala ordningspoliser.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.