Demokrati

Försvunna SD-väljare — ett varningstecken

Sverigedemokraterna fick fler röster än vad opinionsinstitutens mätningar både före och efter valet visar på och avvikelserna är mycket större än för andra partier. Att SD är svårmätta i opinionsundersökningar är uppenbart. Och den allvarliga frågan vi bör ställa är: vad vill de här avvikelserna egentligen säga oss? \ \

En fråga som dykt upp efter riksdagsvalet är varför opinionsinstituten hade så pass stora avvikelser mellan de sista mätningarna och valresultatet. Till del är den kritiken en aning nyanslös. Mätningarna gav i stort en tämligen samstämmig och korrekt bild av det politiska läget och valutgången. Men på några punkter fungerade det sämre. 

Den mest brännande frågan gäller opinionssiffrorna för Sverigedemokraterna. För samtliga publicerade slutmätningar låg den övre felmarginalen under SD:s faktiska valresultat. Att partiet nu är svårmätt är alltså uppenbart. Men det allvarligaste problemet gäller inte opinionsinstitutens avvikelser. Sådana avvikelser är metodproblem som nu analyseras och ska åtgärdas. Metodproblem tenderar att få sina lösningar. Nej, den långt allvarligare frågan man borde ställa sig är vad de här avvikelserna säger om det förändrade samhällsklimatet.   

Diskussionen om Sverigedemokraternas opinionssiffror är inte ny. Idén att det finns stora mörkertal med stöd som inte uttalas i mätningarna har förts fram i många år. Ibland kryddat med konspiratoriska föreställningar om att mätningarna till och med avsiktligt skulle riggas för att dölja stödet för partiet. Partisympatisörer har emellanåt tenderat att ha en överdriven tro på hur stor den där mörka materien av stöd egentligen är. Man ska minnas att inför riksdagsvalet 2010 skiljde det bara några tiondels procentenheter mellan de sista mätningarna och SD:s faktiska valresultat. Större var inte mörkertalet då.

Så inte längre. Så vad har hänt? Låt mig ge en illustration av problemet vi står inför. De senaste dagarna har Demoskop genomfört en första väljarundersökning efter riksdagsvalet. När vi nu ställer frågan vad man röstade på i riksdagsvalet 2014 ser vi någonting märkligt. Många av Sverigedemokraternas väljare i valet 2014 är försvunna. Det normala är annars att en fråga om vad man har röstat på ska ge en svarsbild som ligger nära det verkliga valresultatet. De smärre avvikelserna används sedan för att analysera och korrigera skevheter i mätningarna. Det är därför den frågan alltid ställs. Men avvikelserna när det gäller Sverigedemokraternas väljare är nu större än vi förut sett för andra partier.

Många sverigedemokrater syns inte till när vi ställer frågan om röstandet i valet 2014. Så vart har de tagit vägen? Det finns flera tänkbara felkällor, men det är svårt att komma runt misstanken att det just bland sverigedemokrater har blivit vanligare att antingen vägra att delta i undersökningar eller att uppge partival som inte överensstämmer med hur man faktiskt röstar. Kanske litar man inte på anonymitetsförsäkringar längre? Kanske känner många rädsla för att yppa just den partisympatin högt?

Debatten är påfallande högljudd om huruvida det nu finns samhällsfrågor där alltfler drar sig för att säga vad de tycker. Frågan är till sin natur svårbesvarad. Men mönstret med försvunna väljare är precis vad man kan förvänta sig om det skulle börja etablera sig sådana fickor där det råder oro och tystnad. När de växer rubbar det förutsättningarna för meningsfulla politiska samtal i offentligheten. Hur skulle det vara att ha partisympatier som man är rädd för att uttala högt? Att rösta på ett riksdagsparti men inte tycka att man kan berätta om det efteråt. Nej, jag tror inte alls att skam är rätt ord. Snarare vrede.

Debatten är påfallande högljudd om huruvida det nu finns samhällsfrågor där alltfler drar sig för att säga vad de tycker. Frågan är till sin natur svårbesvarad. Men mönstret med försvunna väljare är precis vad man kan förvänta sig om det skulle börja etablera sig sådana fickor där det råder oro och tystnad.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.