Flytande gräns mellan gängen och jihadisterna

Gränsen mellan jihadism och gängkriminalitet är inte knivskarp, och det finns anledning att se på även attacker på polis, brevbärare och journalister i utanförskapsområden som en fara för landets säkerhet.

”Man fattar inte hur de tänker efter det som hände i Stockholm. Där möts polisen av rosor, här är det stenar och brandbomber. Det är helt sjukt.” 

Det säger Thomas Fuxborg, informatör vid polisens region Väst, till Aftonbladet tre dagar efter terrorattacken på Drottninggatan.

Men inte heller Stockholm var förskonat från attacker mot polis efter terrorn. Bara timmar efter lastbilsattentatet angreps polis med stenkastning i Tensta. Kvällen efter utbröt upplopp i Hammarkullen i Göteborg, med anlagda bränder och stenkastning mot polis. Samma sak på söndagkvällen, då en polis angreps med en brandbomb. 

Varken de politiker som uttalade sig dagarna efter dådet i Stockholm, eller nyhetsredaktionerna, tycks ha ändrat sin värdering av attacker mot polis för att de ägde rum direkt efter terrorattentatet. Rubrikerna om molotovcocktails och stenkastning återfanns långt ner i flödet, framför allt som lokalnyheter.

Systematiska attacker på poliser, brevbärare och journalister i utanförskapsområden speglar ofta en tydlig avsikt: Utomstående angrips som representanter för det svenska samhället, och därmed för en konkurrerande maktordning. Men i debatten behandlas brottslighet i utanförskapsområden som en fara för landets säkerhet endast i den mån individer har ”radikaliserats”.

Det finns flera skäl att ompröva den synen. 

Jihadismen och kriminaliteten i utanförskapsområden är två fenomen som går in i varandra rent praktiskt. Amir Rostami, polis och forskare i sociologi och en av Sveriges ledande experter på gängkriminalitet, har varnat för att gäng- och jihadistmiljöerna smälter samman.

”Det är en europeisk trend att människor som kallar sig jihadister kommer från eller verkar inom gängmiljön … Många svenskar som har rest till Syrien för att kriga för IS kommer från en traditionell kriminell kontext. Och omvänt. Vi har exempel från Göteborg där individer kommer tillbaka och lever på organiserad brottslighet,” sade han när jag intervjuade honom förra året. 

Efter terrorattentatet i Paris kunde de skyldiga gå under jorden i skydd av kriminella miljöer i utanförskapsområden. ”Radikalisering” är naturligtvis inte något binärt, en personlighetsförändring som i ett slag skiljer ut en individ från sin omgivning.

Dessutom finns det en del som talar för att de så kallade ”radikaliserade” betraktas som en del av gemenskapen i kriminella miljöer. I en intervju i Expressen hävdar Leif GW Persson att Rahmat Akilov inte behöver frukta för sin säkerhet på en svensk anstalt. Människor som begått grova brott mot barn brukar löpa risk för att utsättas för våld av medfångar, men Akilov kommer inte att behandlas som vilken barnamördare som helst av andra intagna – han skyddas av sin bakgrund och islamistiska övertygelse, enligt Persson.

Tensta, där poliser attackerades timmar efter terrorattacken, ligger bara 20 minuter med tunnelbanan från Drottninggatan. Det är lätt att inbilla sig att det är en annan värld.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.