Medan de etablerade riksdagspartierna sätter sig i krisöverläggningar ser inte heller Sverigedemokraterna någon fördel i det uppkomna läget i asylmottagandet. På en, får man säga, tämligen okonventionell presskonferens förklarade SD:s partiledning att de nu i desperation ställer om sitt parti till att bli en kampanjorganisation för en folkomröstning om asylmottagandet. De är övertygade om att det finns ett stort folkligt stöd för deras krav på asylåtstramningar.
På Moderaternas stämma beslutades samtidigt en kursomläggning av partiets migrationspolitik. Den gamla Reinfeldtlinjen övergavs och tillfälliga uppehållstillstånd ska nu bli huvudregeln.
Reaktionerna var delade. Från seniora gammelmoderata led hördes gillanden om att partiet återfunnit sitt rätta jag. Från yngre skaror som kommit till partiet under den nymoderata perioden tycktes entusiasmen vara mindre. Efter beslutet deklarerade Blondinbella i en debattartikel i Expressen att hon inte längre sympatiserade med partiet. Frågan är om det kan tillkomma väljare i andra änden?
Under förra veckan genomförde Demoskop på eget initiativ en undersökning av hur allmänheten tycker att man bör hantera den nuvarande situationen i asylinvandringen (13–16 oktober, 1022 intervjuer). Vilket alternativ tycker man stämmer bäst överens med ens egen uppfattning? Bör Sveriges asylpolitik huvudsakligen vara inriktad på att bibehålla nuvarande regler och ta fram de resurser som krävs, eller bör asylpolitiken göras mer restriktiv för att minska antalet sökande till en nivå där nuvarande resurser räcker?
Resultatet från undersökningen ger en illustration till vilket besvärlilgt läge vi befinner oss i.
Allmänheten är delad i den asylpolitiska frågan. De båda huvudsakliga handlingslinjerna samlar ungefär lika stort stöd. Medan 47 procent uppger att bibehållen asylpolitik ligger närmast deras uppfattning svarar 51 procent att en mer restriktiv asylpolitik bäst motsvarar deras uppfattning. Storleksskillnaden mellan grupperna är så pass liten att det inte är statistiskt säkerställt i undersökningen vilken sida som är störst.
Åsikterna om hur Sverige bör agera i asylkrisen skiljer sig mellan olika grupper. Bland män är det en majoritet, 58 procent, som väljer åtstramningslinjen medan endast 44 procent av kvinnorna väljer denna. Bland kvinnorna är det istället resurslinjen som samlar en knapp majoritet, 52 procent.
Äldre ser ut att vara mer inriktade på åtstramningslinjen medan yngre lutar åt resurslinjen. Stad ställs mot land. I storstäderna dominerar resurslinjen, 53 procent, medan åtstramningslinjen får en majoritet i övriga städer och landet, 55 respektive 53 procent.
Bland alliansväljare dominerar åtstramningslinjen, 58 procent, medan resurslinjen dominerar kraftigt bland rödgröna väljare, 75 procent.
Asylfrågan är uppslitande på många plan. Moraliska principer kolliderar med varandra, olika sociala grupper drar åt olika håll och partierna vrider sig mellan rivaliserande krav från skiftande väljargrupper och verklighetens olika begränsningar.
Hur man än vrider och vänder sig kommer detta att handla om smärtsamma beslut. Ingen lär bli nöjd. För medan mycket talar för att politiken kommer att bli mer restriktiv nu, talar inget för att nuvarande resurser på långa vägar kommer att räcka till. Här kommer att krävas svåra kompromisser och en vilja till försoning.
Hur man än vrider och vänder sig kommer detta att handla om smärtsamma beslut. Ingen lär bli nöjd.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.