Krönika
Kommunal ekonomi
4 februari 2020 kl 05:05

Finns livet efter kommundöden i Jörn?

Skribent

Daniel Persson
frilansskribent och tidigare politisk redaktör på Svenska Nyhetsbyrån

Det här är en opinionstext

I tider av nöd och statligt tillbakadragande är det bäst att söka råd hos excentriker och kufar. Där de finns, där finns också driv. Det går att driva även de mindre delarna av landet med god förtjänst, men det kräver entreprenörer och framtidstro. 

Kommundöden kommer. Som allra minst i bemärkelsen att så gott som alla kommuner kommer att bli tvungna att minska sitt åtagande framöver. En tämligen okontroversiell konsekvens av ökade kostnader, generellt taskig ekonomi och hög skuldsättning. Den genomsnittliga svenska kommunen skulle kvala in till Lyxfällan vilken dag som helst.

I höstas rapporterades det att Luleå kommun inte har råd att amortera på sina lån. Och i december meddelades att Region Jämtland Härjedalen inte längre får låna pengar från Kommuninvest

Socialdemokraterna vill fortfarande se större kommuner genom sammanslagningar. Det är inget nytt. S har alltid velat att kommunerna ska göra mer. Större kommuner kan teoretiskt sett sträcka sig längre in i invånarnas angelägenheter. S verkar också vilja försöka öka statsskulden med upp till dryga 70 procent genom att överta kommunernas skulder om de frivilligt går samman. Det skulle förstås köpa kommunsektorn mera tid, men en dålig ekonomisk kalkyl går inte magiskt ihop för att skulder tas bort. De börjar bara ackumuleras på nytt. Bättre då att söka nya svar på samhällets organisering.

I tider av nöd är det bäst att söka råd hos excentriker och kufar. Leve dessa människor som inte kan annat än vara sig i sådant överflöd att de måste göra som de vill – trots att alla vet att man inte ska det. Örjan Berglund verkar vara en sådan människa. En featureintervju med entreprenören i Dagens Industri (18/1) har fått mig att undra om svaret på om det finns liv efter kommundöden finns i Jörn av alla ställen.

Då Jörn är en ort med runt 700 invånare i det nordvästra hörnet av Skellefteå kommun finns det anledning att förvänta sig samma svar som när kungen fick frågan om han någonsin gått på en strippklubb. Men det finns goda skäl att tro annorlunda.

Jörn är väl själva definitionen av den hopplösa delen av landet. Statens tillbakadragande är tydligt. Tidigare försörjdes många av järnvägen och Domänverket. En svunnen tid. I Jörn finns inga myndigheter, och, som påpekas särskilt i artikeln, inte ens Systembolaget finns där. Invånarantalet har mer än halverats sedan 1950 talet. Ändå är det en ort med framtidstro.

Simhallen i Jörn har öppet tre dagar i veckan. Den drivs av Berglund och två andra ortsbor. I det gamla Medborgarhuset driver Berglund lunchrestaurang. Studieförbunden har vaknat till liv igen och huserar också i byggnaden.

Det är mer liv i Jörn tack vare den tilltro och det engagemang – och för den delen reda pengar – som Berglund har fört med sig än vad någon kommun någonsin skulle lyckas med. Men det är ingen välgörenhetsaffär. Han gör det för att det är bra business, det är bara det att ingen annan ser det som han ser.

Men det kan inte råda någon tvekan om att Jörn har väsentligt större glädje av en Berglund än av en hel kader kommunpolitiker. Det går att driva även de mindre delarna av landet med god förtjänst, och det på ett sätt som ger kvalitet till människors liv och företags verksamhet.

Jörn är inte förstås inte svaret på alla frågor. Men den är i vart fall hoppingivande.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Publicerad: 4 februari 2020 kl 05:05
Uppdaterad: 4 februari 2020 kl 05:01

Skribent

Daniel Persson
frilansskribent och tidigare politisk redaktör på Svenska Nyhetsbyrån