Krönika
Demokrati
26 april 2016 kl 05:54

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

Fatta att normer skyddar kvinnor, inte symboler

Det ser ut att bli en samtyckesbaserad sexualbrottslag. Då kan den debatten läggas åt sidan efter över ett decennium. Det kanske är bra. Inte för att lagen kommer att göra någon avgörande skillnad i praktiken, utan för att debatten är ett sidospår som stjäl fokus från viktiga frågor om kvinnofrid.

När feministen Rossana Dinamarca (V) framträdde i Aktuellt i början av året valde hon att förringa och relativisera övergreppen i Köln på nyår. Däremot bar hon en synlig Fatta-symbol om halsen.

Det är en intressant kombination.  

”Fatta” är en rörelse för en ny våldtäktslag, baserad på ett samtyckeskrav. Det man vill få oss andra att fatta är att sex kräver samtycke. Som om varken politiker eller domstolar begripit det tidigare, och som om dagens lag skulle baseras på helt andra föreställningar. 

Vänsterpartiledaren Jonas Sjöstedt har till och med tatuerat in ett ”Fatta” på benet.

Men samtycke har fått mytisk status. 

Rent tekniskt innebär samtyckesrekvisit att våldtäkt definieras som sex trots avsaknad av samtycke. Dagens lagstiftning definierar i stället våldtäkt som sex trots förekomst av ett antal yttre manifestationer av att samtycke saknas: Att offret exempelvis tvingats genom hot, varit paralyserad av rädsla eller utslagen av alkohol. Det är en lista som är tänkt att täcka in de fall då ett offer inte samtyckt till sex – med den fördelen att lagen är mycket konkret, och lämnar lite utrymme för domstolarna att själva avgöra hur man ska bedöma exempelvis förlamande skräck. 

Flera länder och jurisdiktioner, till exempel de anglosaxiska, har en samtyckeslag. Även där brottas domstolarna med gråzonsproblem, eftersom det ligger i brottets natur. Det finns ingenting som tyder på att de anglosaxiska länderna skulle fälla skyldiga våldtäktsmän i större omfattning än Sverige. 

Det är förbluffande att erfarenheten därifrån inte diskuteras i den svenska debatten. 

Men ”Fatta” och tillhörande vandringssägner om omfattande sexism och röta i det svenska rättssystemet, har blivit en tacksam symbol att samlas kring. Kampen riktas inte bara inåt mot det svenska samhällets institutioner, utan också uppåt. Det är en elit av lagstiftare och domare som kritiseras för galopperande sexism. 

Sådant är riskfritt. 

Samtidigt finns det bland Fatta-profilerna en slående likgiltighet inför vad som händer innan rättsstaten måste träda in. I Köln utsattes över sexhundra kvinnor för sexuella övergrepp på nyårsnatten. Det är, oavsett vad Rossana Dinamarca hävdar, massattacker av ett slag som Västeuropa inte har skådat i fredstid. 

Det hade krävts en omfattande polisinsats för att förhindra dem. Vi lär också få se en sådan massiv polisinsats i Köln på nyårsnatten i år. 

Det är nämligen i första hand fungerande normer som skyddar kvinnor från brott, och när sådana normer bryter samman behövs polis för att skydda nyårsfirande kvinnor eller badande småflickor. 

Om man på allvar är intresserad av kvinnofrid får man tatuera in något annat än ”Fatta”. Förslagsvis:

We are Stockholm.

Eriksdalsbadet.

Köln.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.