Vård

Fara att kvinnors rätt till gynekolog urholkas

Liberalerna har ett ideologiskt incitament att flytta skattemedel till privata vinster i vården. I Stockholm är det ordnat så att privata gynekologer försörjda med skattemedel ska ta över det mesta av den offentliga vårdens uppgifter. Men den som verkligen önskar fritt val av gynekolog bör verka för mottagningar där det finns behov, skriver Jona Elings Knutsson.

Det finns en föreställning om den gynekologiska undersökningen som en sexuell akt. Till exempel vill unga kvinnor ibland inte låta sig gynundersökas eftersom de behöver vara oskuld när de gifter sig. Även Liberalerna tycks oväntat särställa den gynekologiska undersökningen från alla andra läkarbesök, som när partiet på årets 8 mars-firande lanserade parollen “Beröva inte kvinnor rätten att välja gynekolog!”

I Stockholm är det ordnat så att privata gynekologer försörjda med skattemedel ska ta över det mesta av den offentliga vårdens uppgifter. Skattemedlen har därför strypts till sjukhusen, där jag själv arbetar, och istället tillförts öppenvården.

Det betyder att de kvinnor som vill välja mig eller någon av mina kollegor som gynekolog får nej. På sjukhusen råder stenhårda sparbeting, vi har inte ens tillåtelse att ta emot de kvinnor vi opererat på återbesök.

“Viktigt att kvinnor kan välja gynekolog!” twittrade Läkarförbundets ordförande Heidi Stensmyren som en dunk i ryggen åt Liberalernas kampanj för att ha kvar “vårdval gynekologi”.

Utanför sjukhuset råder kanske valfrihet. Med betoning på kanske. I Huddinge sjukhus geografiska upptagningsområde finns sex gynekologmottagningar. I Södersjukhusets upptagningsområde finns över 30. Förvisso har Södersjukhuset fler invånare, men fördelat på varje gynekologmottagning blir det statistiskt tre gånger fler kvinnor per gynekologmottagning i Huddingeområdet.

Öppenvården vill helst ha så gott som friska patienter som inte behöver tolk. Det vill säga lönsamma patienter. Privatiseringen av vården har alltså gjort valfriheten närmast obegränsad i Stockholms innerstad, men dränerat den i regionens sämre bemedlade områden.

Ultragyn som omskrevs efter avslöjandet att de fifflat med diagnoskoder och operationsinstrument för att få mer skattemedel hade fram till 2012 en mottagning i Hallunda. Den lades ner i brist på lönsamhet, men man fortsatte med verksamheten på Sophiahemmet på Östermalm, där lönsamheten var så god att gynekologerna fick provision på varje utförd operation.

Liberalerna har ett ideologiskt incitament att flytta skattemedel till privata vinster i vården, och i den kontexten blir försvaret för ett chimärt val av gynekolog begriplig. Men vad som driver Läkarförbundet att spela med i falskspelet går inte att begripa.

Den som på riktigt önskar fritt val av gynekolog bör verka för mottagningar där det finns behov. Inklusive på sjukhus och i socioekonomiskt utsatta områden. Med behov menar jag kvinnors behov av gynekologisk vård, inte vårdföretagarnas upplevda behov av större vinster. Det kan tyckas uppenbart, men därför så skrämmande att Läkarförbundets ordförande själv inte kan hålla reda på skillnaden.

Samtidigt kan kvinnor behöva många sorters vård utöver gynekologisk. Är det inte lika viktigt att kvinnor får välja vilken kirurg som ska operera bort deras gallblåsa? Vilken röntgensjuksköterska som ska mammografera deras bröst? Eller är det endast kroppsundersökningar som associeras till samlag som ska vara valbara?

När det kommer till val av gynekolog, ska kvinnan då kunna göra sitt val på vilka grunder som helst? Ska en kvinna kunna välja bort en gynekolog på grund av kön, religion, sexualitet, etnicitet? Det klingar inte vidare liberalt i mina öron. Mitt förslag till ny paroll blir “Beröva inte kvinnor rätten till gynekolog!” Den rätten har nämligen urholkats markant i Stockholms Läns Landsting.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.