Sjukskrivningar

”Få som håller sig friska i den sjuka vården”

Det är alltid tufft att vara ny i ett yrke. Att samtidigt arbeta för flera på grund av underbemanning, och att ersätta personer med betydligt större kompetens som precis gett upp, gör verkligen inte saken bättre. Jona Elings Knutsson skriver om de ökande sjukskrivningstalen hos unga regionanställda.

Halsen känns svullen men det är nog bara pollen. Jag gaskar upp mig, går till sjukhuset och stämplar in. Det kommer bli tight för alla andra om jag stannar hemma. Schemat är redan slimmat till minsta sekund. Tar ett par värktabletter och en extra stor kopp kaffe.

Personalbrist. Svaret på nästan varje fråga som rör sjukvårdens haveri är personalbrist. Utöver pensionsavgångar sker personalflykt i strid ström. Sjukhusen fyller desperata sina schemarader med nyexaminerad personal. Nu ser vi ett av resultaten: sjukskrivningarna ökar hos regionanställda 30 år eller yngre.

Sjukskrivningar, som förvärrar personalbristen, och som rent generellt i samhället ses som något oerhört dyrt och förkastligt. Sjukskrivningar hos de under 30, som borde vara de friskaste. Hoppas inte min hals är något smittsamt så jag ökar på antalet. Sjukfrånvaron ligger i snitt i alla åldrar på 5,9 procent.

Samtidigt går 72 procent av oss regionanställda till jobbet minst en gång om året trots att vi är sjuka, enligt SCB. Det tycks finnas få som håller sig friska i den sjuka vården. Antagligen är det paradoxalt nog ett friskhetstecken att fler nu är sjukskrivna. Men kommer de som varit borta länge någonsin tillbaka?

De arbetskamrater som slutar, både med ålderspension och genom egen uppsägning, har för det mesta lång erfarenhet av sina yrken och arbetsplatser. Det är tack vare deras trogna tjänster som de inte fått upp lönerna varför de till sist i frustration sagt adjöss.

Kompetens erkänns inte i sjukvården, en person med 20 års erfarenhet ersätts utan en blinkning med någon som tog examen i går. Vi är funktionerna “undersköterska”, “sjuksköterska” eller “läkare”. Det sägs räcka så, vi är alla ständigt utbytbara.

Det är alltid tufft att vara ny i ett yrke. Att samtidigt arbeta för flera på grund av underbemanning, och att ersätta personer med betydligt större kompetens som precis gett upp, gör verkligen inte saken bättre. De kompetenta behövs, är direkt oumbärliga, både i verksamheten och i att skola in nya arbetskamrater. Våra nyaste kollegor går sönder.

Jag köper 100 allergitabletter på apoteket. Säger “pollen, pollen” varje kvävd nysning inför patient. Jag borde stanna hemma i morgon men det gör jag inte. En dag till. Jag orkar, till dess väggen tar vid och även jag blir en pinne i SKLs statistik.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.