Valutgången 2018 Valutgången

Exkluderandet av SD är ett tveeggat svärd

Från att ha uppfattats, och i stora delar beskrivits som, ett parti för förlorare och sociala kufar, kommer SD att attrahera karriärister, särskilt på mindre orter där SD är den dominerande politiska kraften. 

Ett Sverigedemokraterna på 17,7 procent – betydligt större i vissa kommuner – hade varit ett otänkbart scenario när partiet kom in i riksdagen för åtta år sedan. Nu beskrivs det som en seger för övriga partier att SD bara är tredje störst, och att Socialdemokraterna alltjämt förmår attrahera 28,4 procent av väljarna. Låt vara att det är det sämsta resutatet för S sedan demokratins införande, och att den samlade vänstern i Sverige aldrig har fått en så låg andel av rösterna.

Det går alltså undan nu. Det går undan i förväntningarna på SD:s position i svensk politik, och det kommer också att gå undan i själva partiet när man ska växa i sin nya storlek. 

Och det är ingen idé att börja med tankeövningar om att 82,3 procent av väljarna faktiskt inte röstade på SD. I Skåne har partiet redan störst stöd i en majoritet av kommunerna.

Så vilken väg tar SD efter valet, och vilken betydelse har det för Sverige som samhälle?

Vi kan redan nu räkna med två processer som kommer att kollidera med varandra: 

För det första är det ofrånkomligt att SD kommer att röra sig mot normalisering, både politiskt och socialt. Från att ha uppfattats, och i stora delar beskrivits som, ett parti för förlorare och sociala kufar, kommer SD att attrahera karriärister och helt vanliga människor i jakt på helt vanlig status. Särskilt på mindre orter där SD är den dominerande politiska kraften. 

Det finns ett skäl till att SD:s affischkampanj inför valet gick ut på att helt enkelt visa upp vanliga människor med texten ”SD 2018”. Poängen: Folk som du är SD och skäms inte att stå för det. 

Men räkna också med en process i motsatt riktning. 

Nu ska mandaten fyllas och tjänstemän anställas för ett parti som bara tillbringat åtta år i riksdagen. 

Samtidigt innebär det fortsatta sociala stigmat i många samhällsskikt att SD i stor utsträckning attraherar människor som inte har mycket att förlora i socialt hänseende på att associeras med partiet. För SD-anhängare är det fortfarande en billig utväg att engagera sig i andra partier – som M, KD eller S, för att driva dem i SD:s riktning – hellre än att ödelägga sin karriär och sitt sociala liv genom att associeras med det ännu oberörbara partiet. 

SD kommer följaktligen att ha fortsatt svårt att rekrytera människor både med den kompetens man behöver, och de värderingar man efterfrågar, i den omfattning som man kommer att behöva dem. 

Det är dåligt för ett parti på 12,9 procent, men än värre för ett parti som är mer än 4 procentenheter större på riksplanet, och den dominerande politiska kraften i flera kommuner.  Och det är ofrånkomligen dåligt för Sverige.

Räkna alltså med fler skandaler där människor med band till SD avslöjas med alltifrån dåliga kunskaper till extrema värderingar, och att partiledningen dras in i ytterligare uteslutningsärenden. Det i sin tur kommer att tolkas som att extremismen förblir en del av partiets essens.

Exkluderandet av SD, vidhållandet av SD som oberörbart, är ett tveeggat svärd på det viset: Det gör inte SD bättre.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.