Socialstyrelsen

Evidens – Socialstyrelsens definition och alla andras

För att ge intrycket av att vi vet vad vi sysslar med kallar många av oss våra verksamheter för evidensbaserade. Visst låter det bra, men vad innebär det egentligen frågar Nils Karlsson efter att ha tagit del av Socialstyrelsens definition av ordet evidens.

Krönika

För att ge intrycket av att vi vet vad vi sysslar med kallar många av oss våra verksamheter för evidensbaserade. Vi skriver det på hemsidor, i handlingsplaner, i visioner och mål, i portalparagrafer och i budgettexter och visst låter det bra? Här arbetar vi evidensbaserat, minsann! Men vad betyder det?

Socialstyrelsen – de omvårdande professionernas motsvarighet till Moses stentavlor – definierar evidensbaserat arbetssätt på det här viset:

”Evidensbaserad praktik innebär att den professionelle väger samman sin expertis med bästa tillgängliga kunskap, den enskildes situation, erfarenheter och önskemål vid beslut om insatser".

Det låter ju på ytan vettigt men betyder det egentligen något? Finns det någon praktik som inte arbetar evidensbaserat med den definitionen? Jag skulle bli mycket förvånad om det finns någon sådan verksamhet inom offentlig förvaltning. 

Det finns åtskilliga problem med Socialstyrelsens definition, men det största problemet är att den inte överensstämmer med hur ungefär alla andra använder ordet evidens.

När vi läser att en metod eller praktik är evidensbaserad så utgår vi från att den är mätbart effektiv på att uppnå på förhand definierade mål. Inte att de professionella gör så gott de kan med den expertis de har. Expertis är i detta sammanhang är ett ord som givetvis inte betyder vad vi i vanligt tal menar med expertis; det vill säga specialiserad kunskap inom ett område och inte bara en anställd inom en verksamhet. 

Bästa tillgängliga kunskap, det tredje av Socialstyrelsens kriterier, är det som ligger närmast vad vi i dagligt tal menar med evidensbaserat. Att något har stöd i statistik eller experiment och som kan förkastas om de förväntade resultaten uteblir.

Problemet är att det inte framgår hur någon kunskap kan vara bättre än någon annan. Kunskap är sanna trosföreställningar. Kunskap är inte något som hittas på en skala. Är det vi tror är sant så är det kunskap. Är det inte sant så har vi helt enkelt bara fel. Att tala om mer eller mindre relevant kunskap vore rimligare och något som alla medarbetare borde tränas i att känna igen.

Att blanda in, som Socialstyrelsen gör på slutet, den enskildes önskemål i definitionen på evidensbaserad är mycket märkligt. Hur någons önskemål kan påverka huruvida något kan anses bygga på evidens framgår inte. Givetvis är vikten av den enskildes önskemål stor men det är något vi vet på grund av evidens – inte evidens i sig. 

Socialstyrelsen pekar ut fyra kunskapskällor: bästa tillgängliga kunskap, personens erfarenhet och önskemål, personens situation och professionell expertis. Den första är ett cirkelresonemang, den andra befängd, den tredje trivialt sann, och den fjärde möjligen informativ. Men sammantaget tycks vi inte mena nånting alls med begreppet. 

Om vi däremot väljer en annan definition av evidensbaserat än Socialstyrelsens, till exempel en mer naturvetenskaplig syn på evidens – det är ju trots allt för ett ge en air av vetenskaplighet vi alls använder ordet – så blir evidensbaserade metoder mycket mer sällsynta. Jag anser att det är den vägen vi bör gå. Låt ordet evidens betyda något!

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.