Krönika
Demokrati
26 september 2014 kl 05:01

Denna artikel publicerades för 6 år sedan

En valrörelse och två hatobjekt

Under andra världskriget tog Sverige emot 80 000 finska krigsbarn. Vi var fattigare då, men hem och hjärtan öppnades. Nu växer en annan anda i landet. I valrörelsen förenades vänster och ytterhöger av att de hade var sitt tydligt hatobjekt.

Vad skulle vi fås att hata mest när vi gick till valurnorna, vinster i välfärden eller invandrare och flyktingar?

Främlingsfientligheten överträffade alla prognoser och fungerade perfekt som valmagnet. Vinsthatet föll platt. Dessa två hatobjekt är vid första anblicken artskilda, men de har en sak gemensamt: den politiska majoriteten har misslyckats med att förklara hur och varför de gynnar ett land. 

Sverige behöver både vinster och öppenhet för att klara välfärden. Hur ska den betalas och vem ska arbeta i den, när de äldres andel av befolkningen ökar dramatiskt?

Alla resurser till välfärden skapas av någons vinst. Utan vinster inga skatter. 90 procent av all skatt tas ut på arbete och konsumtion. Det välstånd som finns i dag har skapats med vinst som drivkraft. 

Det är en knepig pedagogisk uppgift att övertyga upprörda medborgare om att skatteinkomsterna kan öka när skatterna sänks. Kommunalarbetaren ställde i alla fall frågan i nr 15, lagom till valet: ”Har skattesänkningarna försämrat välfärden?” och svarade med siffror från SCB. Skatterna har sänkts med 136 miljarder, men skatteintäkterna för kommuner och landsting har ökat med 27 procent (i löpande priser) sedan 2006. Ökad sysselsättning har gett större skatteintäkter.

Lika svårt är det att övertyga den som räds nykomlingar och avvikande om att det går fortare att få nyanlända i arbetsfört skick än de infödda: för den gruppen tar det numera nästan 30 år i snitt att etablera sig på arbetsmarknaden.

En främlingsfientlig valchock kom i Finland 2011, när Sannfinländarna ökade från 4 till 19,1 procent, från minsta parti till tredje största. Ändå har Finland få invandrare. I brist på muslimer får man hata något annat. I detta fall landets stora minoritet, finlandssvenskarna. 

De är väl integrerade i samhället. Hatet har ändå vuxit till en oroväckande nivå. Men finlandssvenskar kan knappast uppmanas att ”resa hem”. De bor i Finland sedan unge­fär tusen år, enligt Nationalencyclopedin

Snart kommer förslag om att ni alla ska flytta till Åland, försökte jag skämta med finlandssvenska vänner. Men det har redan framförts, på allvar. Åland har 28 000 invånare. De tillhör Finlands 290 000 svensktalande. 

Undrar vad Sverigedemokraterna tycker? De som själva uppfattar sig som de sanna svenskarna. Hur vill SD förklara de kulturskillnader som motiverar det finska broderpartiets hat mot svenskheten?

SD vill bli en politisk maktfaktor genom att sluta Sverige mot omvärlden och slå vakt om det genuint svenska kulturarvet, trots att allt som i dag är svenskt en gång har varit främmande. Sannfinländarna visar att den inriktningen kan slå mot precis vilken grupp som helst. 

Finlandssvenskarnas position är utsatt därför att de uppfattas som alltför väl integrerade. Det påminner om judarnas utsatthet. För mycket bildning väcker omgivningens hat. Precis som motsatsen: romer är utsatta eftersom de ofta saknar utbildning. Den som vill utesluta hittar alltid någon grupp att sikta mot.

SD vill bli en politisk maktfaktor genom att sluta Sverige mot omvärlden och slå vakt om det genuint svenska kulturarvet, trots att allt som i dag är svenskt en gång har varit främmande.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Publicerad: 26 september 2014 kl 05:01
Uppdaterad: 26 september 2014 kl 09:57

Skribent