Krönika
Coronaviruset
2 april 2020 kl 05:15

En svensk tiger har blivit en hamster

Skribent

Jona Elings Knutsson
specialistläkare och författare

Det här är en opinionstext

Coronasmittans första genomgripande konsekvens var att toalettpapperet tog slut i butikerna. Men även om hamstern blivit vårt nya ideal hade långt ifrån alla hamstrat nödvändiga artiklar i tid. Inom sjukvården hade exempelvis ingen tänkt på att bunkra skyddsutrustning.

Under andra världskriget skulle vi alla vara en svensk tiger. Vi skulle tiga, knipa käft, men även vara farliga och smidiga blågula rovdjur. I dagens krissituationer ska vi i stället vara en svensk hamster. Den som har störst lager vinner.

Coronasmittans första genomgripande konsekvens i Sverige var att toalettpapperet tog slut i butikerna. Den subkultur som kallas ”preppers”, som med hull och hår går in för att förbereda sig för katastrofer (engelskans prepare, förbereda) gottade sig i ”vad var det jag sa” – om alla bara gjort som oss och hamstrat!

Offren, inte sällan överrumplade pensionärer, blev de som varken fyllt förråden i förväg eller kom först till toalettspappershyllan på ICA Maxi. Däremot har våra preppers i dagens situation föga nytta av sina kombinerade ficklampor och tändstål eller dunkarna med 80 liter vatten. Framtiden må ge dem rätt också i det, vem vet.

Det vi i själva verket främst lider brist på just nu är skyddsutrustning mot coronaviruset. Men det har ingen tänkt på att bunkra. Som läkare tog jag nog för givet att arbetsgivarna var förberedda att säkra vår arbetsmiljö även vid extraordinära händelser. Borde jag ha varit en läkarhamster? Lagt munskydd, förkläden och handsprit på lager? Nej, för egen skyddsutrustning är förbjuden. Hellre inget än eget, säger sjukhuset.

Men oskyddad personal kan smittas och dö. Från andra länder strömmar larmrapporter om vårdpersonal som betalat med sina liv i kampen mot smittan. Har vi vårdpersonal på lager? Tvärtom. Och en ny version av mig själv, en specialistläkare, tar i absolut bästa fall tolv år att utbilda, i praktiken betydligt längre.

Riskgrupper ska särskilt skyddas från smitta, enligt statens dekret. Någon annan får göra åldringarnas ärenden så som att handla. Vem? Borde våra äldre hamstrat anhöriga? Anhöriga som hade kunnat raketshoppa så de gamla slapp torka sig med reklamblad i baken.

I smittbekämpningens spår följer ekonomisk kris. Även där förväntas vi alla ha hamstrat. Stålar. Olika politiker tycker olika, någon anser att tre månadslöner är nog, andra att vi alla bör ha en årslön på banken. Ett mål som för de flesta är långt mer ouppnåeligt än att hinna knipa en bal muggpapper på stormarknaden.

Något förvånande är dock att näringslivet inte har hamstrat något alls. Bara några dagar in i Coronakrisen var pengarna slut, permitteringar och krav på statliga stöd ett faktum.

I stället för att vara ett rike med tio miljoner hamstrar hade vi kunnat vara betydligt mer respektingivande djur, om lager av såväl mat, hygienartiklar, skyddsutrustning, läkemedel och ersättning vid arbetslöshet samlats in gemensamt av samhället. Men här står vi nu med tomma hängande kinder intill hjul där vi kan springa runt runt runt till dess smittan får oss att signa ner i ett hav av kalops på burk och torkade snabbnudlar.

För min del duger det fint om vi fortsätter vara intelligenta flockdjur oavsett nationalitet. Människor.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Publicerad: 2 april 2020 kl 05:15
Uppdaterad: 3 april 2020 kl 09:36

Skribent

Jona Elings Knutsson
specialistläkare och författare