Krönika
Skatter
25 juni 2019 kl 05:10

En plastpåseskatt förbättrar inte världen

Alla förstår att plastpåseskatten bara är ett sätt att bringa in pengar till staten. Politikerna borde säga som det är i stället för att dölja sina främsta motiv.

Sju spänn för en påse?! Regeringens förslag om en skatt på plastpåsar, som kan införas från och med nästa år, har orsakat ilska. Konsumenterna är arga. Handeln är rasande. Men finansmarknadsminister Per Bolund (MP) tycker att folk måste tänka till om de verkligen behöver en påse.

Förslaget är dåligt av flera skäl. För det första är det väl ingen som okynnesköper en påse trots att man har plats för mjölken och osten i ryggsäcken. För det andra är Bolunds argument missvisande. Det är helt korrekt att världshaven är fyllda av plastberg – uppskattningsvis 150 miljoner ton – och att det får förödande konsekvenser för djurlivet. Men boven är knappast svenska matkassar. De flesta använder kassen som soppåse, som sedan bränns. Merparten av all plast som hamnar i haven kommer från Asien. Vi i Sverige kan dock inte svära oss fria från ansvar eftersom vi exporterar plast till andra länder. En skatt på plastpåsar löser dock inte problemet.

Per Bolund har så klart ett genuint engagemang för miljön. Men han sitter också i regeringen. Att plastpåseskatten beräknas inbringa 2,9 miljarder kronor om till statskassan varje år är nog inte en helt ovidkommande detalj i sammanhanget. Bolunds förslag kan läggas till listan över skatter som säger sig tjäna något gott, men vars främsta syfte handlar om att skapa en stabil inkomstkälla för staten.

Skatten på bärkassar av plast är inte den enda skatt med moraliska förtecken, och vars syfte egentligen är att tjäna statsbudgeten. Bensinen är ett solklart exempel. Självklart ska det vara ska det vara skatt på drivmedel, men den automatiska upptrappningen av bensinskatten har nog mer att göra med att finansminister Magdalena Andersson (S) förstår att folk på landet alltid kommer att vara beroende av bilen, vilket gynnar statskassan.

Samma sak gäller höjningarna av punktskatter på alkohol och tobak. Drickandet i Sverige går ner. Ändå har skatterna höjts de senaste åren. “Det är skadligt för människor med alkohol”, sa dåvarande finansminister Anders Borg (M) 2013. Det har han helt rätt i. Men det är knappast därför han ville att midsommarnubben skulle bli dyrare.

Samma sak gäller rökning. Sju procent av befolkningen röker dagligen. Ändå har skatten höjts, med hänvisning till folkhälsan.

Eller ta elen, vars skattesats har dubblats flera gånger om under 2000-talet. Över hälften av elräkningen är skatt och moms. Detta motiveras, likt skatten på plastkassar, med miljöskäl. Men Sverige har redan en klimatneutral elproduktion. Anledningen till att skatten kan höjas så radikalt är att folk måste värma upp huset.

Självklart har staten rätt att beskatta varor. Politikerna borde dock vara ärligare med sina syften. Folk förstår att en skatt på plastpåsar och skyhöga elskatter inte kommer att rädda klimatet. Svepskälen riskerar att skapa politikerförakt och misstro mot de folkvaldas intentioner.

Folk måste bära hem maten, värma upp sina hus och skjutsa ungarna till simningen, och den dedikerade rökaren kommer inte sluta köpa cigg för att ett paket blir fem kronor dyrare. Det innebär stabila inkomstkällor för staten. Säg som det är.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.