Demokrati

En dödskyss som S inte kan motstå

Redan i vår kan du förväntas ta över. Du är på väg att få en för tidig formtopp samtidigt som regeringen imploderar. Glöm inte att detta kanske är den dödskyss som socialdemokratin inte kan säga nej till, skriver Stig-Björn Ljunggren till Anna Kinberg Batra.

PM till AKB.

Bästa AKB, tack för frågan om lite input till ert nästa strategimöte. Så här resonerar jag:

Det allmänna läget är objektivt sett mycket bra för Moderaterna. Arbetarrörelsen är på väg att lämna den historiska scenen. Och Hökmarksteoremet slår delvis in – när skeppet sjunker kommer folk att simma till den största ön.

Alliansregeringen lyckades med sitt strategiska mål att normalisera fackföreningsrörelsen genom att skrota arbetsmarknadspolitiken, degradera a-kassan och minska facklig anslutning.

Du kan nu ta nästa steg. Flyktingsituationen är en hävstång för att komma åt hyresregleringarna, fixa en sänkning av lägstalönerna och därmed sänka hela lönenivån - samt ytterligare luckra upp anställningsskyddet.

Smolket i bägaren är förstås att Sverigedemokraterna också drar till sig dem som överger moderskeppet. De företräder er gamla nationella linje, den som övergavs när Carl tog med oss in i EU.

SD är också hemvist för många kulturkonservativa, de som tidigare av borgerligheten tilldelats Kristdemokraterna.

Som sagt, det långsiktiga strategiska läget är i stort sett utmärkt. Problemet just nu är taktiskt – hur förfara när Socialdemokraterna är på väg att misslyckas snabbare än någon räknat med?

Det har varit en bra taktik att genom små nålstick av riksdagens tillkännagivanden, KU-anmälningar och andra elakheter samla upp tillräckligt för att så småningom rikta ett misstroendevotum mot någon av ministrarna.

Tanken att låta Socialdemokraterna sjunka in i elände, steka i sitt eget fett, har varit utmärkt.

Det som dock nu händer är att du redan i vår kan förväntas ta över. Du är på väg att få en för tidig formtopp samtidigt som regeringen imploderar. I stället för att låta ett trött folk se ljuset i en moderatledd regering lagom till valet 2018 kan du förväntas att nu ta över ett land i djup kris.

Till detta kommer förstås att SD vill knuffa in dig i exakt den situationen. Ivrigt påhejad av dina egna Teapartygossar. Risken blir att du – precis som Carl 1990 – tvingas tacka nej till att bilda regering. Och att det uppfattas som snävt partitaktiskt utan hänsyn till landets bästa.

Hur du än gör kommer det att uppfattas som ett svek. Men det är också just detta som politik handlar om. Att svika något ideal, men med goda skäl.

Att bita huvudet av skam och ta över med hjälp av SD föregriper antagligen en utveckling vi ändå kan räkna med.

En utväg ur dilemmat är förstås att skapa en betongkoalition med Socialdemokraterna. För detta finns goda skäl: Flyktingsituationen kommer att bli ännu allvarligare när rekvisitionerna inom välfärdssystemet drabbar vanliga medborgare.

Näringslivet lider under den osäkerhet som det politiska spelet skapar. Den internationella situationen går snabbt utför. Och en koalition med Socialdemokraterna behöver inte vara en katastrof så länge du står för stjärnstatusen.

Låt dina personliga popularitetssiffror vara en viktig del i en sådan kalkyl. Och glöm inte att detta kanske är den dödskyss som socialdemokratin inte kan säga nej till.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.