Egna rum för tjejer behövs - även i simhallen

En dag som ensam vuxen med några sexåringar, tre flickor och en pojke, har gett mig nya insikter. Barnvaktsuppdraget var att servera köttbullar och makaroner till lunch. En av flickorna blev hämtad hem till lunch av sin pappa. Det blir nog de andra också, tänkte jag.

Då kom pojken ut i köket och fastslog med manlig pondus: ”Åh! Köttbullar och makaroner! Vi äter lunch här.” Ok, sa jag och tog fram mer ur frysen. Samtalet vid lunchbordet kom att handla om hår. Flickorna var inte nöjda. Den som hade ljuvligt blont änglalockigt hår ville ha rakt. Den som hade rakt ville ha lockar. Den enda som var nöjd var pojken, som upplyste oss om att han hade jättesnyggt vågigt hår. Det stämde.

När alla köttbullar fördelats rättvist och måltiden närmade sig slutet spanade han lystet in den sista, på min gaffel. Jag räckte honom den. Han svalde genast, innan flickorna hann utbrista: Vad orättvist!

Verkligen. Barnen kastade sig tillbaks till sina paddor och jag fick inte tillfälle att höja deras genusmedvetande med den insikt som slog mig: detta mönster kommer att bestå, hela deras liv. Den som är nöjd med sig själv och uttrycker sin längtan får ut mer i alla lägen än den som är bekymrad över sitt utseende och inte säger vad den vill ha.

Mats Söderberg skriver om den man manliga blicken i boken ”Göra kärlek”: ”Jag har märkt att jag tar mycket för självklart. … Som man har jag rätt att begära. Jag kan förvänta mig sex. Kvinnor kommer att vilja underkasta sig min lust. Så framställs manlighetens privilegier i kulturen sedan Bibeln skrevs.”

Hur långt skulle kvinnorna ha nått i politiken om inte kommunalrådet Roland Morell hade infört kvotering i Sverige? Socialdemokraterna i Järfälla var först i landet med varannan damernas på listorna till kommunfullmäktige på 70-talet. Anna-Greta Leijon, Ingela Thalén och Leni Björklund tillhörde dem som kom fram den vägen.

Sångerskan och låtskrivaren Robyn berättar i Dagens industri Weekend (11/3) om varför hon i samarbete med KTH ordnar teknikfestivalen Tekla för enbart tjejer, 400 stycken i år:

”Det händer något med kvinnor i grupp när det inte är en snubbe med. På Popkollo, musiklägret för enbart tjejer, är det tydligt att en viss tjej inte skulle ha satt sig vid trummorna om det hade funnits en kille i rummet. Då hade hon nog tyckt att hon skulle sjunga i stället. Men om det bara finns andra tjejer där så kan hon våga ta sitt behov av trummor på allvar. Eller vilja testa att koppla sladdar och vara tekniker. De tydligaste könsmönstren försvinner.”

Det är den mekanismen som gör att flickor och kvinnor ibland måste få egen tid i egna rum, i hem, på arbetsplatser, i föreningar, partier, idrottsklubbar – gärna också i simhallar. På Liljeholmsbadet i Stockholm är separata baddagar en tradition: på måndagar enbart kvinnor, fredagar endast män och på lördagar familjebad.

Det är uppskattat och tydligen okontroversiellt. Det har inget med religion att göra. Märkligt att det blev sådant rabalder i Malmö i år, med en enda baddag vigd åt kvinnor. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.