Efterlängtad mening tar tid för nykomlingar

Jag blev politiskt aktiv för 34 år sedan när jag gick med i SSU hemma i Lidköping. Under några år var vi ett par dussin unga aktivister som gjorde en föreningstidning, drev lokala miljöfrågor och agiterade på skolorna i kommunen.

Det var väldigt roligt, på gott och ont nästan beroendeframkallande. Jag tror att de flesta som under någon tid varit politiskt engagerade i ett ungdomsförbund vet vad jag menar. Tyvärr når det engagemanget nästan aldrig in i moderpartierna. På ett av de första mötena jag var på med partiet i Lidköping var temat: Hur ska vi få fler unga engagerade?

Under alla de år som gått sedan dess har jag nog varit med på tio liknande möten. Det är en evig fråga i alla partier. Och trots detta har andelen unga fortsatt att minska.

År efter år. Möte efter möte.

Enligt en nyligen publicerad undersökning från SCB visar att kvinnor, unga och utrikes födda är underrepresenterade bland de förtroendevalda i kommunerna. Andelen kvinnor är 43 procent, mot 50 procent i befolkningen som helhet. Andelen under 30 år är 9 procent i kommunpolitiken, mot 20 procent i befolkningen. Och de utrikesfödda utgör 19 procent av befolkningen men bara 9 procent av de förtroendevalda.

Ett av grundproblemen är att många som väljs in i fullmäktige eller en nämnd hoppar av. De vill inte vara med längre. Enligt den senaste demokratiutredningen valde hela 40 procent av de nyinvalda att lämna före nästa val och hela 90 procent av de som hoppade av uppgav att de inte fick genomslag för sina argument. Många menade att fullmäktige har för lite makt.

Här tror jag att vi når fram till själva kärnan. Svaret på den avgörande frågan varför människor väljer att engagera sig. Vilka faktorer som gör att en person kan tänka sig att lägga kvällar, helger och ta ledigt från jobbet för att gå på möten eller andra aktiviteter.

Det måste vara meningsfullt. Vi människor måste känna att vi gör nytta. Att det egna engagemanget leder någonstans. Då vill vi vara med. Annars väljer den moderna 2000-talsmedborgaren att engagera sig i något annat.

Och – handen på hjärtat – ni som är förtroendevalda i landets kommuner. Hur ofta lämnar ni ett möte och känner att i dag har just ni gjort skillnad. I dag har just detta möte bidragit till att ni känner er som en del av en större process mot ett bättre samhälle? Jag menar inte att kommunpolitiken saknar den kraften. Men den visar sig alldeles för sällan för de som inte nått en ledande funktion.

Systemet är inte byggt så.

Partierna är ofta tröga organisationer. Det tar tid för en nykomling att etablera sig och få uppdrag som bär på den där efterlängtade meningsfullheten. Ibland kan det ta två-tre mandatperioder, och hur många människor är beredda att vänta 8-12 år på att få verkligt inflytande?

Så svaret på den där frågan som ställdes på mitt första partimöte för över 30 år sedan är kanske enklare än ni tror: Sluta hålla möten där ni diskuterar hur fler unga ska bli medlemmar. Släpp i stället in de underrepresenterade grupperna på de möten där makten finns.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.