Krönika
Coronaviruset
10 mars 2020 kl 18:19

Du kanske inte är orolig, men allt handlar inte om dig

Skribent

Paulina Neuding
Europaredaktör på tidskriften Quillette

Det här är en opinionstext

Att platta till kurvan är ett kollektivt projekt som inte bara kräver insatser från myndigheter, utan från varje enskild medborgare, oavsett om man själv är gammal eller ung, sjuk eller frisk. 

En amerikansk president som tar till Twitter för att ge sken av att covid-19 inte skulle vara värre än en vanlig influensa. Ett historiskt fall på börsen. Ett auktoritärt Turkiet som använder migrantströmmar som spelbrickor mot Europa, samtidigt som hela italienska regioner försatts i karantän. Oklarhet kring smittspridningen, särskilt i Iran. Och medan mullorna kan misstänkas mörka antalet sjuka, ställs diktatur mot demokrati när människor börjar ställa frågor om vem som tar dem säkrast genom pandemin.

Det är en kris av ett slag vi inte har sett på åtminstone en generation, och som redan nu kräver beteendeförändringar – och uppoffringar – av alla, oavsett vilken riskgrupp man själv tillhör. 

Fortfarande hör man häpnadsväckande att corona bara drabbar äldre och sjuka, som om det inte skulle medföra ett särskilt ansvar. Man undrar förstås vad den äldre generationen har gjort för att förtjäna att diskonteras på det sättet. Men det är också en missuppfattning att corona bara skulle påverka svaga, särskilt när vården överbelastas. En italiensk man som smittat ett stort antal andra personer i Lombardiet och som man trott haft koppling till regionens ”patient 0” meddelas nu vara på bättringsvägen och kunna andas själv. Han är 38 år gammal och tidigare maratonlöpare

Men det är som om bilderna och ögonvittnesskildringarna från sjukhusen i norra Italien inte riktigt når ut eller får fäste.

Det vi kan göra nu är att försöka bidra till att ”platta till kurvan”, som stridsropet heter. Toppen, det vill säga mängden smittade, måste ned, och samhället kan vinna tid och ge fler adekvat vård om kurvan dras ut på längden.

Att platta till kurvan är ett kollektivt projekt som inte bara kräver insatser från myndigheter, utan från varje enskild medborgare, oavsett om man själv är gammal eller ung, sjuk eller frisk. 

Och – det här kanske behöver poängteras särskilt – det gäller oavsett om man som person är generellt riskundvikande eller risktagande. Det är alltså fullt möjligt att just du inte oroar dig. Men allt handlar inte om dig.  

Skolor och arbetsplatser skulle ha agerat tydligare redan efter sportlovet. En tillställning som Melodifestivalen borde inte ha hållits inför publik, inte minst för att det skulle ha skickat en viktig signal till allmänheten om att krisen är ett faktum och ansvaret är gemensamt. Nu behöver man lyssna på de läkare som larmar om att Sverige behöver ändra strategi för att begränsa smittspridningen.

Men här finns ett stort individuellt ansvar: Välj social distansering i den mån det är möjligt. Flytta fram möten och resor. Och följ givetvis alla myndighetsråd om personlig hygien och att stanna hemma vid sjukdom. 

En annan sak – glöm inte anhöriga som väljer isolering. Det går att ta en kaffe med farfar över Skype eller telefon. Det är inte samma sak som att ses i verkliga livet, men många är oroliga – kanske oroligare än de medger – och behöver sällskap.  

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Publicerad: 10 mars 2020 kl 18:19
Uppdaterad: 17 mars 2020 kl 14:51

Skribent

Paulina Neuding
Europaredaktör på tidskriften Quillette