Ideologi

”Du har inte gjort dig förtjänt av din position”

Beroendet av andra är en tillvarons mest grundläggande villkor. Alla individuella prestationer är beroende av alltifrån lärare och vägar till tidigare generationers forskning och investeringar.

”De otaliga människor vi är beroende av för att kunna leva ett värdigt liv är ansiktslösa för oss […] just denna blinda, inlärda tillit till det moderna samhällets opersonliga sociala infrastruktur underblåser [paradoxalt nog] illusionen om ett individuellt oberoende”, har Örjan Nyström skrivit. Jag har alltid tänkt att när man till fullo förstår detta är det omöjligt att vara annat än politiskt vänster. Den individuella prestationen försvinner och beroendet av andra som tillvarons mest grundläggande villkor blir så uppenbart.

”If you've got a business – you didn't build that”, sa en gång Barack Obama, och syftade på att alla individuella prestationer är beroende av alltifrån lärare och vägar till tidigare generationers forskning och investeringar.

Obama blev utskälld för det där citatet, men ekonomen Branko Milanovic har beräknat att mer än hälften av variationen i människors inkomster helt och hållet beror på i vilket land de bor och hur stor inkomstojämlikheten är där. ”Ansträngning eller tur spelar ingen stor roll för att förklara den globala fördelningen av individers inkomster”, är hans slutsats.

Det vill säga: meritokrati existerar inte; du har inte gjort dig förtjänt av din position.

I höstas kom en bok som på ett sätt handlar om just det här, och samtidigt inte alls. ”Thanks a thousand: a gratitude journey” är en bagatell – läs den inte – men den är intressant, eftersom den säger betydligt mer än avsett om vår samtid.

Författaren A.J. Jacobs bestämde sig för att personligen tacka alla som varit inblandade i att se till att han får sitt kaffe på morgonen. Han stannar vid 1 000 personer, men skulle kunna tacka fler. Bokens stoff skulle kunna vara djupt politiskt – det handlar om globalisering, om syd och nord, om klass, arbetsvillkor och beroende – men blir i Jacobs tappning framför allt en övning i tacksamhet i självhjälpande syfte; den New York-baserade skribenten lider nämligen av ”generaliserad irritation och otålighet” och tar den psykologiska forskning på orden som säger att människor som är tacksamma tenderar att må bättre.

Poängen med att tacka alla dessa baristor, kaffemuggsdesigners, restauranginspektörer, lagerarbetare, lastbilschaufförer och kaffebönder är alltså inte att de ska må bättre, utan att A.J. Jacobs ska göra det.

Det är inte särskilt förvånande att de flesta Jacobs möter är indifferenta inför och ibland direkt obekväma med hans uppskattning.

De kanske hellre skulle ha högre lön. En snabbt förbipasserande referens i boken låter meddela att om den kopp kaffe Jacobs betalar tre dollar för på sitt lokala café skulle produceras till amerikansk minimilön längs hela värdekedjan, så skulle priset i stället bli 25 dollar.

Det där skulle man ju kunna skriva en hel bok om. Tills vidare får vi hålla till godo med denna skildring av hur insikten om att våra privilegier är beroende av slitsamma arbetsinsatser från tusentals mindre lyckligt lottade människor blir till ett livsstilsprojekt och en självhjälpsbok. Sådan är kapitalismen. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.