Demokrati

Drev mot kvinnor kan hjälpa Fi till riksdagen

Förra valet var en rysare - snart väntar uppföljaren. Drev av den typ som har drabbat Sahlin och Romson, där man tycks råka extra illa ut för att man är kvinna, kan mycket väl styra över besvikna feministiska vänsterröster till Fi.

Hastigheten med vilken den politiska kartan ritas om spränger ibland ljudvallen. För mindre än ett år sedan talades det inte om annat än Sverigedemokraterna. Medierna var uppslukade av teorier kring partiets tillväxt och visade ett närmast sjukligt intresse för opinionsmätningar. Ständigt läste man om ”rekordsiffror för SD”.

Sverigedemokraterna tycktes vara landets enda problem. Ibland såg vi åt våra grannländer och lovade att ”aldrig bli som Danmark”.

Sedan kom flyktingkrisen, 163 000 människor korsade gränsen i förhoppning om asyl – och man kunde nästan höra den dova smällen av ljudvallen som sprängdes då kartan ställdes på huvudet. Sedan de regerande partierna dragit i nödbromsen och ändrat sin flyktingpolitik är SD nästintill bortglömda. Ingen pekar heller längre finger åt Danmark. I dag har vi arbetslöshet, bostadskris, terrorhot och andra bekymmer att fokusera på (eller ”utmaningar”, som det numera heter).

När mediedrevet inte längre har fullt upp med SD vänder de blicken mot andra, särskilt sin tidigare favorit Miljöpartiet. Det är rena rama Alice i Underlandet-stämningen där Hjärter Dam beordrar ”Av med huvudet!”. Och huvudena rullar: Mehmet Kaplan, Yasri Khan, Åsa Romson. Det är full kalabalik, spelkortssoldaterna hugger vilt omkring sig. Gustav Fridolins huvud sitter kvar, ingen vet varför.

Någon får nys om att Mona Sahlin har hjälpt en vän med ett falskt intyg för att han ska få ett fint boende. Hon lämnar genast sin post – inte på grund av att ha misskött sitt jobb, gått före i bostadskön och skyllt på andra eller för att på annat vis ha skott sig på andras bekostnad - utan för att hon har gjort som män i alla tider: hjälpt någon som hon har gillat. Ändå fortsätter kvällstidningarna att gräva i snaskiga detaljer. Borgarna gnider ivrigt händerna när Löfvens regering leker Hela havet stormar. Anna Kinberg Batras tweets blir kaxigare, kartan är omritad och den borgerliga segern menar somliga ligger som i en liten ask i fickan på hennes eleganta kavaj.

Jag är inte lika säker. Väljarkårens yngre generationer är mer nyckfulla än Underlandets Hjärter Dam. Ingenting är som förr då man gärna röstade som sina föräldrar i val efter val. Nu hoppar de nya väljarna mellan blocken, hittar sina favoriter och släpper dem sedan osentimentalt om de inte är spännande nog. Det är ett politiskt zappande som är svårt att förutse.

Därför gissar jag att vi ännu inte har sett det sista av Feministiskt Initiativ. Det spelar ingen roll att deras budget inte håller eller att Gudrun Schyman har klampat i fler klaver än någon kan räkna. Fi har en framtoning som känns modern och rätt rosa nyans i sin logotyp. De har ett enda slagord – Feminism! - och tycks vilda nog att försöka hålla vad de lovar.

Förra valet var en rysare - snart väntar uppföljaren. Drev av den typ som har drabbat Sahlin och Romson, där man tycks råka extra illa ut för att man är kvinna, kan mycket väl styra över besvikna feministiska vänsterröster till Fi. Kanske räcker det för att komma in i både riksdag och regering?

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.