Krönika
Arbetsmiljö
7 januari 2020 kl 05:05

Distansarbete är lika sällsynt som flygande bilar

Skribent

Daniel Persson
frilansskribent och tidigare politisk redaktör på Svenska Nyhetsbyrån

Det här är en opinionstext

De som får arbeta på distans tenderar att vara mer nöjda med sitt jobb än dem som tvingas släpa sig till en viss plats varje dag. Mer distansarbete skulle ge oss en billigare, effektivare och mer kompetent offentlig sektor. 

Sverige har såväl rätt hyggliga delar av landet som har svårt att attrahera kompetent personal som omfattande matchningsproblem. Ändå är distansarbete något sällsynt och exotiskt. Detta trots att distansarbetet har utropats som nästa stora grej av oräkneliga härolder sedan i vart fall 30 år. Det känns nästan som arbetsmarknadens svar på flygande bilar. Om tio år kommer alla att ha en flygande bil – vad de ska med den till kan man fråga sig för alla kommer ju att jobba hemifrån?

Den tekniska utvecklingen har omintetgjort nära nog alla hinder för effektivt distansarbete. Vissa yrken är förstås omöjliga att arbeta på håll, även om nätläkarföretagen har demonstrerat att tekniken också överbryggar avstånd som tidigare varit otänkbara. Likafullt är det en raritet. Undantagen är dock glädjande, som att vårdadministratörer och läkarsekreterare i Region Jönköpings län numera får arbeta på distans.

Det fysiska mötet har fått en nästan mytologisk ställning som kreativitetens ursprung. Det har dock väldigt lite att göra med de möten vi faktiskt har på jobbet. De flesta hindrar effektivitet och kreativitet, inte tvärtom. Det mänskliga mötet har inget eller lite att göra med närheten mellan våra respektive atomklumpar. Det är förresten inte särskilt länge sedan det mest framstående intellektuella arbetet i världen skedde per korrespondens mellan människor som aldrig eller sällan träffades på riktigt.

Ett skäl till att det går så trögt är förmodligen hur vi har vant oss vid att definiera arbete. Man går till jobbet, det är en plats där man gör någonting. Själva platsen har blivit lika viktig som arbetet.

Åtskilliga undersökningar har visat att distansarbetande personal är mer effektiv. Detta gäller särskilt i förhållande till pendlande personal. Mycket pendlande är onödigt resande som vi dessutom låtsas är mer effektiv arbetstid än det faktiskt är.

Det finns många små fördelar med hemmaarbete. Det tenderar att leda till färre slentrianmässiga möten som sällan gör mer än att sänka produktiviteten och livsandarna. Det blir mindre mingelsnack i korridorerna, kortare raster och helt enkelt mer gjort. De som får arbeta på distans tenderar dessutom att vara mer nöjda med sitt jobb än dem som tvingas släpa sig till en viss plats varje dag.

Framför allt innebär det dock att möjligheterna ökar, såväl för arbetstagare som arbetsgivare. Exempelvis lever många högutbildade med andra högutbildade. Inte sällan skulle någon vara beredd att flytta men kan inte för att maken inte har några utsikter till jobb på den nya orten. Det handlar heller inte enbart om en landsbygdslösning. Hur många stockholmare skulle inte hellre bo någon annanstans?

Den som är beredd att låta personalen arbeta på avstånd kan räkna med att det blir mer gjort, att kostnader för exempelvis lokaler sjunker och att den tillgängliga talangpoolen blir påtagligt djupare.

Det finns för mycket att vinna för att kommuner och landsting inte ska gå i bräschen för distansarbete. Flygande bilar kan vi ärligt talat vara utan, men ge oss åtminstone en billigare, effektivare och mer kompetent offentlig sektor. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Publicerad: 7 januari 2020 kl 05:05
Uppdaterad: 7 januari 2020 kl 05:04

Skribent

Daniel Persson
frilansskribent och tidigare politisk redaktör på Svenska Nyhetsbyrån