Fria skolvalet Hela debatten

Det borgerliga pratet om klassresor ekar tomt

Den röda tråden i det borgerliga debattlägret tycks vara att föräldrar alltid vet bäst. Och vet de inte bäst än så reder det sig bara de får mer information om sina möjligheter att välja. Det är att önsketänka.
Krönika

När Skolverkets generaldirektör, tillika Skolkommissionens ordförande, Anna Ekström nyligen lyfte det fria skolvalets segregerande effekter kom reaktionerna som ett brev på posten. Borgerliga röster slår, i vanlig ordning, ifrån sig kritiken. Enligt dessa är det fria skolvalet snarare en förutsättning för klassresor. Såväl Friskolornas riksförbund som Svenskt Näringsliv har reagerat mot Skolverkets inlägg i debatten.

Det finns förstås goda argument för skolvalet. Varför ska den duktiga förorteleven berövas chansen att komma in på en skola där kvaliteten är hög och där hen får en chans att lära sig felfri svenska? Jag har personligen anhöriga som använder sig av möjligheten.

Men det finns även en baksida med skolvalet: segregationen – bortom de enskilda fallen – stärks. Ja, boendesegregationen har störst betydelse, men det fria skolvalet spär på klyftan ytterligare. Att Skolverket ser över hur andra länder försöker dämpa denna baksida borde välkomnas av frihetsvänner. I stället tycks debattens utnötta ringhörnor locka som aldrig förr, trots att borgerligheten borde ha lärt sig läxan.

Under den förra mandatperioden påstod man länge att det var frid och fröjd med vinster i skolan. Att vara principfast är bra, men hur väl gick det att blunda för uppenbara problem med glädjebetyg, indragen skolhälsa och så vidare? Varför göra om samma misstag, det vill säga att önsketänka, i den övriga skoldebatten?

När det fria skolvalet debatterades i torsdagens SVT Debatt slog Göteborgs-Postens politiska redaktör Alice Teodorescu fast att människor minsann ska ta ansvar för sina liv. Kritikerna av skolvalet hade, enligt henne, ”en märklig människosyn”.

Visst ska människor ta ansvar för sina liv, det skriver jag under på alla dagar i veckan. När vi diskuterar skolan rör det dock barn, och barn är inte vuxna. Föräldrar som ska ta ansvar för barnens framtid tar inte alltid det ansvaret. Det finns föräldrar som knappt vet vad fritt skolval är för något. Det är deras yngre familjemedlemmar som blir kvar på skolorna som de duktiga eleverna väljer bort. 

Den röda tråden i det borgerliga lägret tycks vara att föräldrar ändå alltid vet bäst. Och vet de inte bäst än så reder det sig bara de får mer information om sina möjligheter att välja. 

I själva verket varken vet eller ens vill föräldrar alltid bäst. Allra tydligast märks det i skolor vars idé är att segregera utifrån föräldrarnas livsåskådning. I den kristna sekten Plymouthbrödernas skola isoleras barn till den grad att de inte ens får äta mat med andra än sektmedlemmar. I en färsk granskning av Gefle Dagblad visade sig en muslimsk förskola ha anhängare till Islamiska staten i personalen. 

Hur mycket till ”fritt val” har barnen som går i dessa skolor? Hur mycket till fritt skolval har barnet till den förälder som inte kan skriva sin egen namnteckning? 

Pratet om valfrihet, ansvar och klassresor ekar tomt.

Hur mycket skolval har barnet till den förälder som inte kan skriva sin egen namnteckning?

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Paste this code as high in the of the page as possible: Additionally, paste this code immediately after the opening tag: