Vinster i välfärden

Det är inte djävulskap att begränsa vinster i välfärden

Moderata välfärdsentreprenörer är ofta lika mycket entreprenörer som Putins oligarkvänner i Ryssland är företagare. De har helt lämnat kapitalismens grundprincip: att investera. De plockar bara ut. Att vinsten i regeringens förslag blir obefintlig beror på att friskolor är kapitalism utan investeringar.

Krönika

Peje Emilsson, moderatpolitikern som idag äger Kunskapsskolan, var tidigt medveten om skolaktiebolagens sätt att fungera. 1992 när han var ordförande för stiftelsedrivna Enskilda Gymnasiet, menade han i en debattartikel i DN (6 mars 1992) att: ”stiftelsen/den ideella föreningen är i dagens Sverige den bästa formen för att driva privat skola. De som idag föreställer sig att man ska göra om kommunala skolor till aktiebolag har inte tänkt igenom alla konsekvenser av sina idéer.”

När Peje Emilsson återvänder till DN debatt i veckan är ingången en annan. Nu ska vinsterna räddas. I en egenproducerad opinionsmätning på sitt eget opinionsbolag Demoskop, menar han att folket som är djupt kritiskt till vinstdrivande skolor är vilseledda.

I något som liknar en djupt skruvad konspirationsteori hävdar Emilsson att Vänsterpartiet förvridit huvudet på 70 procent av svenska folket att vara emot vinstuttag i välfärden. De har även sina röda tentakler långt in i de borgerliga leden och har tvingat regeringens annars – för Peje Emilsson – så godmodiga socialdemokrater att vara emot vinst. Sanningen är att det utan lobbyister betalda av bland annat Peje varit solklart för både S, alliansen och SD att stoppa vinstdriften i välfärden.

Ändå finns några spännande saker att läsa ut av Emilssons artikel. Vinstuttaget är små – i genomsnitt 4 procent på driftsbudgeten menar han. Men 4 procent dragningsrätt rakt av i vinst på skattemedel är mycket högt. Jämför med räntan på ditt bankkonto!

Däremot döljer Emilssons siffertrixande hur stort vinstläckaget egentligen är. De stora vinsterna tas hem vid försäljning där priset beräknas på kanske 15 gånger den årliga vinsten. Det är här den stora värdeöverföringen sker.

Dessutom: när ett välfärdsbolag startar fler friskolor eller vårdcentraler görs det med pengar från driften – alltså skattemedel – som inte tas ut men drastiskt ökar värdet på bolaget.

Att vinstregleringen blir så låg med S-regeringens regleringsförslag – 30 öre per hundralapp – beror inte på djävulskap utan på att det välfärdsindustriella komplexet helt lämnat kapitalismens grundprincip: att investera. De plockar bara ut. Att vinsten i regeringens förslag blir obefintlig beror på att friskolor är kapitalism utan investeringar. Utan investering och risk måste också vinsten bli minimal. Moderata välfärdsentreprenörer är dessvärre ofta lika mycket entreprenörer som Putins oligarkvänner i Ryssland är företagare.

Stressen i friskolekapitalets högborg kan bero på att Skolverket just utdelat en dödskyss till friskolebranschen, där Peje Emilssons Kunskapsskolan är en av de största. Elever med betyg från kommunala gymnasieskolor klarar första året på högskolan bättre, än elever från friskolor, detta även om eleverna på friskolorna har högre betyg. Detta är ett slutgiltigt bevis för den betygsinflation som många befarat. Resultatet är genomgående och entydigt slår chefen för gymnasieenheten på Skolverket, Torun Rudin fast: ”Oavsett vilken gymnasieutbildning man gått, vilken betygsnivå man har eller vilken utbildning man väljer på högskolan så kvarstår den här skillnaden mellan fristående och kommunala skolor.”

Slutsatsen är helt enkelt att Peje Emilsson 1992 hade rätt. Vinstdrivna skolor är mycket dåliga. Peje Emilsson 2018 har fel, men med miljarder skäl att dölja fakta.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.