S-kongressen Hela debatten

Dessa tjurskalliga män fostrade i rödgröna Ådalen

Kommunala S-toppar ventilerar i dag sitt missnöje. ”Nu är det dags att leverera”, ropar kören om Löfven. En del pratar om honom som en ny Håkan Juholt. Men det är missvisande - hans resa i politiken är mer intressant än så.
Krönika

Diskussionen om Socialdemokraternas framtid är i full sving. Partiledaren har inte motsvarat förväntningarna. Nu talar man ofta om honom som en ny Håkan Juholt. Det tror jag är missvisande. Hans resa i politiken är mer intressant än så. 

När Löfven valdes till partiordförande 27 januari 2012 hade S ett opinionsstöd på 24 procent och befann sig i djup identitetskris. Samtidigt satt Moderaterna på makten och tangerade 35 procent. Reinfeldt och Borg framstod som oslagbara.

Även Miljöpartiet stod på topp med 12 procent. Att Åsa Romson och Gustaf Fridolin sågs som ”naturliga” partner är begripligt. Makten hägrade. Vid Löfvens tillträde hade man (inklusive Jonas Sjöstedt) 43,4 procent av opinionen bakom sig.

Sedan följde underbara dagar. S tog ett glädjeskutt. Vårvintern 2014 stod alla goda feer på partiets sida. Under våren snittade Socialdemokraterna på 34 procent. Vänstern samlade hela 52 procent av opinionen mellan januari och maj det året. En massiv valseger intecknades.

LÄS MER: Hör du orons muller, Löfven? 

Blott fyra månader senare får Socialdemokraterna 31 procent, även i kommunalvalen. Sämsta resultatet på 2000-talet. De rödgröna samlar på valdagen 43,6 procent, vilket är precis lika litet som de hade i januari 2012 då Löfven rekryterades. 0,2 procentenheter upp var ingen ”vänstervåg”. 

Kommunala S-toppar ventilerar i dag sitt missnöje. ”Nu är det dags att leverera”, ropar kören. Partiet vill se ”stora satsningar på vård, skola och omsorg”. Hur ska Stefan Löfven få ihop alla löften som partiet gav väljarna i valrörelsen?

Rekordinvandringen stressar välfärden. Sysselsättningen lyfter inte. Näringslivets förtroende är lågt. Jobbmålet Europas lägsta arbetslöshet 2020 tänker regeringen ”lösa” genom att radera ungdomar ur statistiken. I den missmatchade verkligheten står främst utrikesfödda utan jobb. Inrikesfödda svenskar mitt i livet är en bristvara på arbetsmarknaden.

I senaste numret av Fokus porträtteras statsministern. Långt in i texten gör skribenten Lena Hennel den högintressanta iakttagelsen att han mest av alla liknar … Thorbjörn Fälldin. Centerledaren som inte tänkte ”dagtinga” med sitt samvete. Likt Fälldin har Löfven ”en faiblesse för att binda sig själv vid masten”. För Stefan Löfven handlar allt om jobben, jobben, jobben.

Gemensamma nämnare Fälldin-Löfven räknas upp: Ådalen, norrländsk istadighet, djup ideologisk övertygelse, bristande kanslihuserfarenhet, ingen retorisk finess, saktfärdigt beslutsfattande och en stark vilja att förankra beslut. ”Allra tydligast är jämförelsen om man ser till den där oförmågan – eller oviljan – att tänka i flera led. Fantasin brister, men aldrig envisheten”, skriver Lena Hennel på slutet. Den texten kan nog bli en snackis på S-kongressen i Västerås. 

Jobbmålet Europas lägsta arbetslöshet 2020 tänker regeringen ”lösa” genom att radera ungdomar ur statistiken.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.