Vi behöver ha övervakningskameror, sade man och satte upp sådana. Det skulle öka tryggheten genom att avskräcka från brott, men den forskning som backade upp påståendet var mycket tunn. Snart satt det kameror på offentliga platser, i butiker, i kollektivtrafiken och snart sagt överallt.
Strax efter attentatet på Drottninggatan den 7 april kablades bilder på en för polisen intressant person ut. Bilder tagna av en övervakningskamera. Alltså avskräckte kameran inte från brott och ökade inte tryggheten, men kanske hjälpte den till att identifiera och gripa gärningsmannen. Redan för fem år sedan beräknades Stockholms län ha över 36 tusen övervakningskameror. Men den som är fast besluten att begå ett brott kan givetvis antingen blankt strunta i kamerorna eller dölja sig för dem, hur många de än är.
Vi behöver ha fotbojor på de som får avslag på sina asylansökningar, sade Kristdemokraterna och Miljöpartiet strax efter attentatet på Drottninggatan. Det kommer att förhindra brott, sade man, eftersom mannen som är häktad för attentatet visat sig fått avslag. Två småpartier var plötsligt överraskande ense om att elektronisk övervakning ska kunna låsas kring fotleden på flera tusen människor.
Kristdemokraterna minns inte Jesus uppmaning att låta barnen komma till honom, och Miljöpartiet vars ena språkrör grät när regeringen införde sitt berömda andrum känner sig nu vad det verkar allt mer kvävda. Under onsdagen tillstod Moderaternas ledare att fotboja kan vara “ett steg på vägen” och på torsdagen, tretton dagar efter attentatet, fyllde Socialdemokraterna i att de inte “har något emot idén”. Men den som är fast besluten att begå ett brott kan givetvis blankt strunta i att den bär fotboja eller låta klippa av den och genomföra sitt brott som redan efterlyst. Det gäller oavsett hur många partifärger bojorna bär.
Det vilar en historisk börda över förslaget att märka ut vilka man anser opassliga i samhället. Tidigare har diktaturer till exempel använt sig av skampålar, dumstrutar, tatueringar och tygstjärnor. För att fotboja ska gå att försvara måste det bevisligen minska antalet brott. Om inte, ska de inte användas. Om så, varför begränsa fotbojorna just till asylsökande? Bör vi då inte förse alla människor i grupper som är överrepresenterade i brottsstatistiken med fotboja.
Åttio procent av alla brott begås av män. Fotboja? Är personer som gärna går ut på Stureplan mer benägna att begå våldsdåd? Zethreus mördade fyra och Kent Ekeroth står åtalad för misshandel. Fotboja?
Och är det endast våldsbrott som bör beivras eller kan fotbojan vara en möjlighet att förebygga också skattefiffel, fildelning och fortkörning? Men, ännu viktigare: de våldsverkare som tillhör grupper överrepresenterade för brott har ju redan rättskiparnas uppmärksamhet. Resten av befolkningen kan i värsta fall glida under radarn och om en tjugoettårig hästtjej så önskade kunde hon nog knata rakt in på Rosenbad med en hemmagjord bomb i handväskan.
Hennes färdväg till brottsplatsen kommer att kunna avläsas ur fotbojan och hon lär fastna på minst en övervakningskamera. Till vilken skillnad för offren?
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.