Löfven 2

Demokratin – en maskin som behöver underhåll

Varför ska någon annan respektera själen i våra demokratiska institutioner, när de som får sin makt och sina löner tack vare dem inte längre gör det?

Krönika

”Malicious compliance” är en användbar engelsk term som syftar på ett förfarande där någon nitiskt och överdrivet följer order till punkt och pricka, fullt medveten om att det kommer skada den som utfärdade ordern eller andra.

I en representativ demokrati, till skillnad från demokratin i det gamla Aten, samlas inte folk på torget var dag för att avgöra vilken politik som ska föras. Det har fördelar och nackdelar, men när folk väl går till valurnorna är det i regel så att de tänker att det är en chans att skicka en signal om vilken sorts politik de vill ha.

Verktyget är abstrakt: vi skriver inte ner våra specifika klagomål eller önskningar på en lapp och skickar in dem till staten, utan röstar på partier och kandidater som vi tror eller hoppas ska genomföra så mycket som möjligt av den politik vi vill ha.

Det tycks dock som om företeelsen ”malicious compliance”, att följa order och föreskrifter i strid mot andemeningen i det sagda, blir vanligare och vanligare i våra demokratier i väst.

Den nya regeringen är självklart elefanten i rummet: efter ett kvartal av bråk fick vi till slut en regering som i princip ingen röstade för. Socialdemokraterna ska genomföra en politik få, om ens några socialdemokratiska väljare, ville ha och det med stöd av partier som gick till val på att absolut inte ge stöd till en socialdemokratisk regering.

Det senaste svenska magplasket är dock inte det enda eller ens det värsta exemplet på denna utveckling. EU-maskineriets totala brist på respekt för vad väljarna faktiskt vill är vid det här laget vida känd. När Frankrike och Nederländerna röstade ned den så kallade Europa-konstitutionen i början av tvåtusentalet gjorde politikerna helt enkelt några kosmetiska ändringar, döpte om konstitutionen till något annat, och drev igenom den utan att låta folk rösta en andra gång. Det fördrag som drevs igenom var ju inte exakt det som hade röstats ned, så politikerna bröt ju tekniskt sett inte mot några löften!

Man kan tycka att denna sorts politiska hantverk är smart, och i någon bemärkelse är det säkert det. Men det är också något som på sikt hotar att rasera demokratin. Varför ska någon annan respektera själen i våra demokratiska institutioner, när de som får sin makt och sina löner tack vare dem inte längre gör det?

Om man ser till historien så är demokratiska system dels sällsynta, dels instabila: de har en tendens att fungera sämre med tiden, för att till slut gå sönder och bytas ut. På så vis är demokratin inte annorlunda från de flesta andra maskiner vi människor bygger. Och precis som andra maskiner kan demokratin fortsätta att tuffa på utan några större problem, så länge folk faktiskt bryr sig om allt nödvändigt underhåll.

En bra början är att försöka ta väljarna lite mer på andemeningen än på orden framöver, det är mitt vänliga tips.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.