Krönika
Opinionsbildning
5 juni 2019 kl 05:25

De rikas åsiktskorridor ändrade 3:12-reglerna

Ändringarna i de så kallade 3:12-reglerna är ett klockrent exempel på när en liten privilegierad grupp lyckas flytta fram sina positioner på majoritetens bekostnad. Den här gången drabbade det dessutom kommunernas ekonomi. 

Om det finns en åsiktskorridor i Sverige, så har höginkomsttagare företräde. Statsvetaren Martin Gilens undersökte tusentals amerikanska politiska förslag och hur stödet för dem såg ut bland såväl fattiga som rika. Det visade sig att de rika hade ett oproportionerligt stort inflytande på det politiska utfallet. Låg- och medelinkomsttagares åsikter fick inte alls samma genomslag. Studier i Tyskland och Sverige hittar liknande resultat. Svenska regeringars politik har svarat mer mot rikas åsikter än mot fattigas under decennier.

Förutom att detta går ut över låginkomsttagare slår det också specifikt mot kommunernas ekonomi. Jag återkommer till det.

Ett konkret exempel handlar om de så kallade 3:12-reglerna. De kom till för att förhindra att högre beskattade arbetsinkomster skulle omvandlas till lägre beskattade kapitalinkomster. Men under de snart 30 år som reglerna har varit i kraft har de allt mer transformerats till motsatsen: ett verktyg för privilegierade höginkomsttagare att ta ut sin lön som kapitalinkomst, och därmed betala en betydligt lägre skattesats än vanliga dödliga. Reinfeldts regeringar gjorde ett antal förändringar som syftade till att underlätta just detta.

Det här är naturligtvis inget vem som helst kan göra. Reglerna gäller delägare i fåmansbolag och gynnar personalintensiva branscher. Det gör det möjligt för exempelvis riskkapitalister, konsulter, advokater, handlare samt vissa läkare och revisorer att betala en betydligt lägre skatt än alla som lever på en vanlig lön.

De borgerliga regeringarnas förändringar följde på en mångårig debatt om företags villkor, där reglerna sades försvåra för entreprenörskap. Och vem kan vara emot tillväxt och fler företag?

2014 slog dock en ESO-rapport fast att regeländringarna varken hade lett till mer företagande eller fler jobb. De har dock bidragit till omfattande skatteplanering. Det innebär ett stort skattebortfall, bidrar till ökade klyftor och hotar skattesystemets legitimitet.

Det fanns alltså inget allmänintresse i att luckra upp reglerna. Det är istället ett klockrent exempel på när en liten privilegierad grupp har kunnat flytta fram sina positioner på majoritetens bekostnad. När det väl är gjort är det svårt att ändra på. Under förra mandatperioden försökte den rödgröna regeringen justera 3:12-reglerna, men tvingades dra tillbaka förslaget då det saknade stöd i riksdagen.

En mindre uppmärksammad aspekt av 3:12-reglerna är att de också slår mot kommunernas ekonomi. SKL:s beräkningar visade häromveckan att en allt mindre del av ersättningen i fåmansbolag tas ut som inkomst av tjänst. Sedan 2013 motsvarar minskningen 8 miljarder kronor i sänkta skatteinkomster för kommunsektorn. Skatten på lön går ju till kommunen, medan skatten på kapitalinkomster går till staten.

På samma sätt har försämringarna av a-kassan och sjukförsäkringen inneburit sänkta inkomster för de som redan har minst, samtidigt som kommunerna får kompensera för nedskärningarna genom försörjningsstödet.

För att säkra välfärdens finansiering framöver måste alltså åsiktskorridoren återtas från de mest privilegierade.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.