Stefan Löfven

Dåliga arbetsgivare kan inte deporteras, Löfven

Dåliga arbetsgivare är inte ett problem som kan deporteras. Statsminister Stefan Löfven borde rikta sin ilska mot de verkliga skurkarna, nämligen oseriösa arbetsgivare. Inte mot utsatta arbetstagare som sliter för svältlöner under ovärdiga arbetsvillkor. 

Gästkrönika

I mitt Facebook-flöde ser jag Sveriges statsminister och socialdemokraternas partiordförande i skjortärmarna. Stefan Löfven länkar till en artikel i Dagens Nyheter med rubriken ”Razzior avslöjar hänsynslöst utnyttjande av papperslösa” (DN 2018-04-09) och konstaterar nöjt att DN beskriver det som att regeringen och myndigheterna för ett ”veritabelt krig mot arbetsmarknadens brottslingar”.

Artikeln handlar om razzior mot oseriösa företag som fuskar med både skatten och arbetsmiljölagen.

Statsministern verkar dock ha ett annat fokus. Bredvid bilden har han skrivit:

Det är orimligt att det kommer tusentals personer till Sverige varje år för att göra jobb som arbetslösa i Sverige kan utföra.

Statsministerns upprördhet är felriktad. Utsatta arbetstagare som sliter för svältlöner och jobbar till ovärdiga villkor är inte ”arbetsmarknadens brottslingar”. Skurkarna i det här sammanhanget är oseriösa arbetsgivare och företag som utnyttjar utsatta människor, och en lagstiftning med uppenbara brister.

Förra året beviljades totalt 15 552 uppehållstillstånd åt arbetstagare från länder utanför EU/EES. De största yrkesgrupperna var IT-arkitekter och systemutvecklare (drygt 4000 tillstånd) och civilingenjörsyrken (över 1000 tillstånd). Men Migrationsverket beviljade också 781 tillstånd till snabbmatspersonal, köks- och restaurangbiträden, 513 tillstånd till städare och hemservicepersonal, och 268 tillstånd till skötare, vårdare och personliga assistenter.

Reglerna för arbetskraftsinvandring är tänkta att underlätta för svenska arbetsgivare att rekrytera kompetens utomlands. När de utnyttjas till arbetskraftsimport från länder utanför EU för att sänka lönekostnader för jobb som redan är lågt betalda är det uppenbart att politiken måste gripa in.

Men först borde Sveriges alla seriösa arbetsgivare agera.

Det finns stora fördelar med ett system som inte begränsar arbetskraftsinvandring till vissa yrken, viss utbildningsnivå eller ett visst antal. Internationella är sådana begränsningar regel, det svenska systemet är ett globalt undantag och unikt öppet. Svenska arbetsgivare kan rekrytera i princip helt fritt. De måste bara respektera EU:s regler om gemenskapsföreträde, och annonsera ut tjänsten så att EU-medborgare har en chans att söka den först. De måste se till att lönen, försäkringsskyddet och övriga anställningsvillkor inte är sämre än vad som gäller i kollektivavtal eller är praxis inom respektive yrke eller bransch. Och de måste erbjuda så mycket arbetstid att arbetskraftsinvandraren kommer över gränsen för socialtjänstlagens regler för ekonomiskt bistånd, alltså minst 13 000 kronor per månad.

Inga orimliga krav, och de funkar också bra i nästan alla branscher. Men där det förekommer fusk och utnyttjande underminerar det inte bara Sveriges unikt flexibla regler för rekrytering av utländsk kompetens, det riskerar också att undergräva tilltron till skattesystemet och vår välfärdsmodell.

Det finns inga genvägar. Dåliga arbetsgivare är inte ett problem som kan deporteras. Statsminister borde rikta sin ilska mot de verkliga skurkarna. För min del gärna med uppkavlade skjortärmar. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.