Byråkrati

Byråkratiskt övertryck redan på lågstadiet

Långa punktlistor talar om vad som ”är bra att kunna” när årskursen är slut. Förvisso är punkterna, som riktar sig till lågstadieelever, illustrerade med glada bilder — men självklart handlar det om ett måldokument. 

Ett framträdande drag hos dagens skola är mängderna av regelverk och styrdokument som är insprängda i verksamhetens olika delar. I argumentationen för att införa målstyrning i skolan hette det att lärarnas professionella kompetens skulle få ett större utrymme. Mer verkstad och mindre regelstyrning och pappersexercis, ni vet.

Utfallet ger motsatt intryck.

Följande är ett autentiskt exempel från ett målstyrt klassrum i en kommunal lågstadieskola. På whiteboarden sitter ett informationsmaterial uppsatt. Det vänder sig direkt till lågstadieeleverna med du-tilltal och glada illustrationer i marginalen för att lätta upp tonen. Långa punktlistor talar om vad som ”är bra att kunna” när årskursen är slut. Det handlar om ett måldokument, med andra ord.

”Du använder ljudning och ortografisk helordsläsning” är ett av målen som barnen kan begrunda. Ett annat är att ”du börjar använda olika läsförståelsestrategier för att skapa inre bilder, dra slutsatser och göra förutsägelser”. ”Du kan också läsa automatiserat och enklare meningar med flyt.”

I matematiken får barnen andra mål att sikta mot: ”Du kan välja och använda lämpliga matematiska metoder för att göra beräkningar och lösa uppgifter.” Stort och smått växlas med festliga effekter.

För lärare som läser dessa rader är punkter av det här slaget välbekanta. Dokumentet är inte ursprungligen skrivet för att läsas av lågstadieeleverna. Mycket snarlika formuleringar går att hitta i kursplaner och diverse styrdokument från skolor runtom i Sverige. Det här är den målstyrda skolbyråkratins prosa, mer eller mindre ordagrant citerad på klassrumsväggen. Att man i skolverksamheten, i någon egenartad stund, har kunnat finna det naturligt att rätt och slätt byta ut ordet ”eleven” mot ”Du”, sätta dit några glada figurer och vidarebefordra rasket direkt till barnen stämmer till eftertanke.

Byråkratiskt övertryck, är den första tanken. Mängderna av måldokument, kriterier och dokumentationskrav i skolan är så stora att det blir oundvikligt att läckage av det här slaget uppstår. Glöm inte bort att de omfattande dokumentationskraven för varje elev måste multipliceras med de växande skolklasserna. Målstyrningsjargongen normaliseras, och vad huvudet är fullt av sipprar ut genom munnen. När så mycket mental energi upptas av skolvärldens alla styr- och kontrollsystem börjar det tränga ut i klassrummen också, till och med på lågstadiet.

Men en viktigare faktor är förmodligen hyperkorrekt nitiskhet. När skolreglementen blir svåröverblickbara samtidigt som man känner sig pressad från kritiska föräldrar är en försvarsstrategi att förhålla sig till kursplaner som vore man en robot. Fullständig, exakt information till envar, om man så är en lågstadieelev! Reglerna följs!

Bredvid punktlistorna sitter en annan lapp som berättar om månadens tema:

”Vi jobbar om människokroppen vilket är enligt kursplanen och där det i LGR 11 står att det är viktigt att känna till kroppens olika delar och hälsa.”

Inga fel har begåtts. Allt är helt i enlighet med regelverken och de gällande måldokumenten. För all del, det finns inga skäl att betvivla att det stämmer.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.